4 april, Pakse, Laos
Inte Kah, inte Kha, men Kao. Kao styr upp tuk-tuken eller taxin utanför vårt hotel vid halvelva tiden. Vi har promenixat. Lite trötta och dricker sodawater. Kao spiller inte tid och en rak fråga kommer direkt: "Will you vistit my house and my family tonight?" vi svarar givetvis ja och tid för upphämtning görs upp. Vi vet också att hans, två döttrar har han, första dotter fyller tio år idag. Okej, att ge present. Vi bestämmer oss för att köpa present till båda döttrarna. Den yngste åtta år. Finfint, vi köper ritpapper, anteckningsblock, blyertspennor och tuschpennor. Exakt lika till båda.

Kao hämtar upp oss vid femtiden. Först stannade han till för att köpa fisk. Kort därefter soppatorsk. Fixade sig lätt med att en lirare hämtade upp Kao på en Motobike. Gasolin i en enlitersflaska och sen på väg igen. Han fyllde ytterligare gasolin vid en station. han frågade vänligt om jag kunde tänka mig att stå för pilsnern eftersom hans stålar var slut. Inga problem. Vi köpte en back, 12 flaskor, varma pilsner. Pilsner med is blir det i kväll.

Efter ca fem kilometer var vi hemma hos Kao och familjen. Det första vi ser i hyddans ingång är en liten liten tjej, "My first daughter" säger Kao "but she can not talk", okej vi såg direkt att det var en liten fin tjej med något sorts funktionshinder. Lillesyrran var två huvuden längre och två år yngre. Allt blev till en början mycket märkligt, men det släppte fort. Har tidigare frågat Kao om hans fru jobbar? Svaret har varit att hon inte kan. Vi förstår det nu. Finns inga skolor, ingen verksamhet för funktionshindrade och det är säkert så att en del familjer låter dessa barn vid en viss ålder lämnas för egen hand.

Kaos fru tyckte att jag hade bl.ivit väldigt mycke tjockare sen sist, jaja det är ju två år sen. Men inte kul att höra. Stenhård diet blir det när vi kommer hem.

Finns mycket att säga om kvällen, men det var fint. Så är det!