28 april, Koh Samet, Thailand
Så är det, vi glider runt på ön som två tomtar och väntar på att det ska bli fredag då vi ska ta oss tillbaka till BKK. Det är helt okej på ön. Finfina stränder och boendet är superbra. Betalar väldans mycket pengar för att bo (har aldrig någonsin betalat så mycket pengar i asien tidigare), men S stormtrivs och då är det ju jättebra. Tvåtusentvåhundra bath per natt. Frukost, solstolar, jättetv och WiFi ingår, men försöker hålla mig i från internet så gott det går.

Läget i BKK är nog oförändrat och fortfarande väldigt kritiskt. De röda finns nu på de stora till- och frånfarterna till BKK. De stoppar minivans och bussar för att kolla igenom dem, har egentligen inte förstått vad de söker efter. Detta har gått så långt att jag tror att det är helt omöjligt att stoppa. Intressant och lärorikt att se hur ett folk går i krig med sig själva. Sätter ju faktiskt perspektiv på ens eget liv. Sitter på en ö där de flesta, faranger, är helt ointresserade av detta. Det enda som ororar dessa människor är att de eventuellt inte kommer att få möjlighet att shoppa inför hemresan. Sjukt eller hur?

UD varnar människor att åka till BKK i detta läge, men som det är nu är det nog ofarligt att åka hit om man undviker demonstrationsområdena, men i och försig kan det gå väldans snabbt och sammandrabbningarna kan komma var som helst. Tror ändå att militären har full koll på läget. Sen om det brakar loss så är det frågan hur merparten av soldaterna kommer att agera. De flesta är säkerligen röda innerst inne.

Fan också, nu är dags igen. S ropar och vill.......gå ner på stranden igen. Skitjobbigt. Okej, klockan är tre och till fem ska jag väl stå ut. Så får det bli...