Vaknade 07:00 efter en något orolig sömn. Tror att vi båda under natten har haft flashbacks från gårdagens tågresa. Jaja, vi lever och har det bra. Inte orkade vi ut vid sjutiden. Morgonmarknader har vi sett många av genom åren och de ser ju likadana ut, i stora drag, ovasett var man är.  Vi flipprade ut vid halvtiotiden och det förstra vi gjorde var att få mina byxor uppsydda. Givetvis av en kvinna sittandes på gatan med en gammal Singer (trampmodell). Inga problem sa damen och mätte upp byxbena samtidigt som hon försökte förklara att jag måste gå tillbaka till hotellet för att byta braxor. Jag skakade på huvudet och började knäppa upp brallorna samtidigt som gänget runt om blev till sig och skrek "farang, farang no no..." ja osv. Då visar jag blixtlåset under knäna och började zippa upp underbenena. Snacka om en lättnadens suck bland damerna.

Därefter Songtaew upp till universitet, har ju som vana att besöka universiteten i de olika städerna som jag besöker. Brukar presentera mig som byråchef EL och det går hem. Har fotat bilder darifrån, men missade dem i detta upplägg.

Idag fick fick vi även kläm på hur Songtaewlinjerna funkar, skitlätt. Kostar 10 Bth på en linje ovasett var du kliver på och var du hoppar av.

Songtaew tillbaka till city. Lunch på en Isaan resturang. Grillad kyckling, Som tam, sticky rice och detta skjöldes ner med två Sing med is. Nu är vi där igen, bira ska drickas med is.

Därefter kort promenad och helt plötsligt är vi inne på en hundkennel där man föder upp Thai Ridgebacks. Namnet Ridgeback kommer från rygghåren som står rakt upp på ryggen. Glömde att fota, men nedersta bilden illustrerar hur det kan se ut (oskarpt). De hade en kull på 8-10 valpar och de var en månad gammal. Anledningen till att vi blev inbjudna till kenneln beror antagligen på att jag frågade om de hade någon Blue Ridgeback? "You now"......De hade en blå som fick komma ut med valparna, men vi tyckte att den var lite skygg och rädd. I alla fall så kostade valparna 3000 Bath (ca 600 skr). Säkerligen mycket pengar här. Vi köpte en hane som såg tuff ut. Hämtas om 4-5 veckor. Har precis pratat med Jordbruksverket hur vi ska gå till väga. Dyrt blir det, men kul. Ånej, jag bara drömmde...

Ubon är en trevlig stad och kan rekommenderas. Nästa år lägger vi om semesterrutinerna och åker hit i Juli för att vara med om deras ljusfestival.

Nu har vi eftermiddagsmys på hotellrummet, S läser och jag dricker några kalla samtidigt som jag skriver onödiga inlägg på Flip-Flopp. I kväll blir det party på floden. I morgon blir det Pakse. Måste vi åka i morgon, eller vad säger ni?

Idag var det nära, riktigt nära...och vi fick USA att vika ner sig

4 april 2011, Ubon Ratchathani
Hur många liv har vi kvar tro? Katten sägs ha nio. Två nödlandningar sen 2004, en tung trafikincident under förra årets resa, men dagens händelse är nog det närmaste vi har varit att dö snabbt och skoningslöst. Så nära.

Vi beställde tågbiljetter i fredags till Ubon, knepigt att få nattresa och sleeping coach. Det blev dagresa med ett sk Special Express. Vi fick platserna 3 och 4 i Car 1. Det innebär att vi sitter i samma vagn som lokföraren, tågena är dieseldrivna, och första och sista vagnen i tågsetet har alltid dieselmotorer, alltså 2 meter bakom lokföraren eller förarna eftersom de är två. Vi har koll på huvudföraren, ser rakt in till honom och även rakt fram på spåret. I Thailand blåser man eller snarar tutar inför varje järnvägskorsning, de flesta är obevakade, och när vi har ca 20 minuter kvar på resan så inser vi att något är på tok. Visslan eller tutan upphör inte och det blir väldigt intensivt (handlar kanske om 2-3 sekunder) och plötsligt kastar sig huvudföraren ut från förarbåset och in i gången där vi sitter. Jag ser lastbilen med en grävare på flaket mitt på spåret och vi missar den med ungefär två meter. Tågets hastighet var då säkert 90 - 100 km och någon hundradel snabbare hade tåget klippt ekipaget. Vi sitter ca 2,5 meter från tågets front. Jaja, så kunde Flip-Flop slutat. Nu fortsätter vi ett tag till.

Blev ingen uppdatering av Flip-Flop igår eftersom Tavees nätverk vek ner sig. Vi själva sov vid tiotiden eftersom vi hade klockan ställd på 03.45. Tidíg morgon med andra ord. Nu är vi incheckade på Phadang Mansion i Ubon Ratchathani. Bra läge och mycket för 500 Bth. Rena och fina rum. Stor bredtv, bättre än hemma. Wi-fi, inte bättre än hemma. Kyl, bättre än hemma därför man kan fylla den med väsentligheter.
" Haha, Swedish" säger managern och rapar några snabba order till en av tjerna och då handlar det om att svenska flaggan ska hissas. Först tänkte jag be om slippa bli så förnedrad, men insåg att det bara hade ställt till det. Tillbaka efter kvällens lätta vandring så hänger tyskarnas flagga där. Ja, så är det. Det går fort i populäriteten. Det enda som gläder mig var att de hissade ner stjärtbaneret när gulblåakorset skulle upp.

Vi har checkat delar av staden, vi har varit här förut så vi har lite koll, och käkat mat. Nu blir det tidig säng och i morgon tar vi en tur till morgonmarknaden och sen får vi se vad som händer. På onsdag åker vi till Pakse, Laos. Våra dagar i Laos krymper, men det är helt okej eftersom vi är flexibla. Det enda vi båda känner, är att det blev något för många dagar på Koh Kood. Gillar inte öliv. Det viktigaste nu är att träffa familjen Kah i Pakse, leverera skrivböcker/anteckningsböcker som vi har fått av Lena Säterberg (kommer säkert att göra succé). I morgon blir det även köp av pennor och lite annat som kan vara till nytta för Kahs döttrar. Efter Pakse blir det Mr Jaan, shamanen, Keith Richards look a like mannen, på Don Kohn. Därefter BKK igen. Sen några baddagar igen och  BKK igen. Det går fort i bland, eller hur Sonja? Hallå, vakna vi är on-line!

Bangkok Adventist Hospital och ett gäng färgglada piller

Så blev det. Ett läkarbesök och örat är i gott skick. Antibiotika, avsvällande och painkillers, men smärtstillande var en besvikelse, Ponstan 500 mg. Hade ju hoppats på tyngre grejer.

Besöket var snabbt avklarat. På 45 minuter inskrivning, provtagning, undersökt av doktor, några minuters väntan i kassan och medecinutlämning. Kostade mig 1262 Bath och med ett välskrivet dokument till vårt försäkringsbolag för att få ut stålar, men vilken svensk orkar göra sig besvär till sitt bolag för ca 280 skr.

Sen blev det en vanlig dag i ett vanligt liv. Kvällen spenderades på den enorma märkliga marknaden på och vid Siri Aytuhaya road. Många skoköp blev det.

Ingen Nudelman utanför SevenEleven, men däremot "grillspettsmannen" som grillar kyckling-, fisk-, fläsk- och små bläckfiskspett. Kostar från 5 Bth till 20 Bth. Helt okej, men inte i nudelmansklass. Trevlg prick, men inte nudelmansklass. Nu blir det  tidig säng och i morgon måste jag nog uppsöka en läkare eftersom mitt, ej tidigare nämnda, öronproblem inte ger med sig. Fick saltvatten i vänsteröra  för ca en vecka sen. Har försökt blivit av med det onda på egen hand, men har inte lyckats. Var på Pharmacy i dag och försökte köpa något som man kan spola örona med, men svaret blev, på två ställen, att jag bör låta en läkare titta på skiten. Suck, vad jobbigt. Så är det!

Nudelmannsuppdatering, för  några månader sedan var han inblandad  i en trafikolycka där några dog. Han var tydligen orsaken till olyckan och blev följdaktigen anklagad för detta. Efter detta har han rymt och håller sig undan. Om nu detta är sant? I alla fall verkar det som vi åt hans goda nudlar för sista gången för ett år sen. Bilden från förra årets resa. Så kan det gå!

Dagens middag ligger på grillen och det var gottigott. En vanlig dag i Bangkok. Med glada människor och hungriga turister.

Railwaystation, Hulapolong, eller hur det nu stavas? Biljetter köpta till Ubon Ratachanai, eller hur det nu stavas? I alla fall åker vi tidig måndagsmorgon 05.45. Framme 14.00. Sen direkt till Pakse och Laos. Så får det bli.

Idag har vi åkt taxi, tunnelbana och skytrain. Hade vi även åkt motorcykeltaxi, buss och Tuk-tuk så hade vi nog åkt med de flesta transportmedel som erbjuds i staden. Möjligen finns det någon cykeltaxi kvar i något kvarter?

Första gången vi åkte till Bangkok var 1991. Då, de första fem dagarna, var vidrigt jobbiga. Förstod inte alls hur man kunde stå ut med all skit som då presenterades för oss riktiga människor. Vi som hade koll (sosseuppfödd som man var) på allt. I Sverige var allt det bästa och vi hade redan då sagt ja till kärnkraft. Eller inte? Efter tre veckors öhoppande kom vi tillbaka till BKK. Då var det kört.

I dag, när vi kommer till BKK, efter nio dygn på Koh Kood. Så känner vi, fan så jobbigt, först hade vi beställt bussresa till MoChit, men hamnar på Ekamai. Bättre att ta ta Taxi från MoChit. Skit vad jobbigt, men efter en liten höftesvink har vi en de av finaste taxidrivers man kan tänka sig. Kärleken är total. Staden är vår. På vårt sätt. Det kan ingen ta i från oss.

Dagarna på Koh Kood. Helt okej. Inte alls påverkade av regnet i södra Thailand, men som inte ska förglömmas. Hur många Thais har fått sina liv och utkomster helt fördärvade för en lång tid framöver?

När det gäller Koh Kood så är det en vildvuxen tokö med alldes galna backar. Två dygn med MotoBike, We are still allive.

Gillar ni fåglar, varför inte. Gillar ni äventyr, varför inte, Gillar ni vitvita stränder och turkost vatten, varför inte och gillar ni att röka på varför inte besöka Koh Kood innan det är försent. Inga 7/11 eller ATM.

Koh Kood 22 mars
Åker från Trat vid åttatiden och kliver på Speedboaten vid nio. Ett gäng jobbiga ryssar och några Thais. Ett thaipar (båda är män) har med sig 5 småhundar av rasen Pekines, eller vad de nu kan heta? Hundarna har flätor plus rosetter knutna i pälsen. Tänker på inredarparet på TV5 som svassar omkring med sina småhundar och gör sig till.

När vi lämnade Trat så vinkade tysken precis som Thomas Östros och nazzen i Jakten på den försvunna skatten. Look a like. Tysken, på Residang, var lite som en Oberstramfurher. Anklagande och strikt, pressveck på sina chinos och och kortklippt. Befallde frun med korta ordalag, men jag gillade honom eftersom hans spelade Grateful Dead och Grissman & Garcia. Det  kan ju inte vara helt fel då.

Vi hade bestämt oss för att kliva av vid Dusita Resorts på Koh Kood. Många av ställena är lyxiga och kostar en del så det är bara att välja. Bo dyrt eller lite mer budgetstil. Sämre strand på budgetalternativen, men ingen strand är stängd för någon. Vi kollade in Dusita Resorts först, fanns ett stort rum för 1200 BTH och om vi tog det så skulle vi byta till en mindre koja dagen efter med fläkt. Vi bad henne att hålla det stora rummet en stund när vi checkade omliggande bungalows. Hittade inget alternativ så vi knallade tillbaka till Dusita, men då hade hon hyrt ut vårt hållna rum. Bokade en bungalows till dagen efter för 900 BTH. Kyl, tv och fint utomhus badrum. Sen gick vi till grannen Khamkorn resort, ett backpacker ställe, små shyssta bungalows med fläkt för 650 BTH. Kanonpersonal och trevligt, men inte något boende för oss någon längre tid. Var ärlig och sa att vi bara tänkte bo en natt och kompisen ville bara hyra ut för två nätter. Okej, vi pröjsar två nätter och stannar en natt. Bra deal för er eller hur. Det kunde han inte tänka sig så han ropade på systern som är gift med ägaren till stället och efter några sekunder så var det okej. Vi stannade en natt och för priset 650 Bth. Ett ställe som vi kommer att återkomma till flera gånger under våra dagar här. Bara en sån sak att man får ett block där man själv för in vad man handlar. Snacka om förtroende. Du tar en pilsner skriver upp i ditt block och pröjsar när du lämnar. Som det var förr. Tyvärr så försvinner alla dessa charmiga ställen.

Koh Kood 23 mars
Natten till onsdagen var det ett åskoväder som var bland det värsta vi har varit med om under våra resor till asien. Hyddan skakade och regnet piskade in på oss och det var stor sett ljust i två och en halvtimme på grund av alla blixtnedslag runt oss. Vi kurade i hop oss och försökte sova så gott det gick. Även på dagen kom det enorma skurar, men som vanligt tar vi det med ro. Vi checkade in på Dusita och för 250 Bth mer så får man så mycket mer. Utrymme och framförallt kyl. Redan efter två dagar är jag nog ställets bästa ölköpare. Har lite konkurrens av ett gäng tyskar, men jag försöker ligga steget före. Vi gjorde en kortare promenad till en kanonbeach där resorten verkar ha Wi-fi som är öppet. Om ni nu läser detta på fredag eller lördag så fick jag tillgång till det.

Koh Kood 24 mars.
Om två dagar fyller farsan år. Grattis. Även natten till torsdagen blev övädersbetonad, men inte som natten innan. Dagen har varit klarblå och varm. Enbart solstol i skuggan och en bok, Jo Nesbös Fladdermannen, tillsammans med några kalla. God lunch på backpacker stället. Bättre än på stället vi bor på nu. Vill man ha spicy så får man det, men säger du till om spicy på Dusita är det något mesigt. Prisläge på ön är betydligt högre än på fastlandet. Återkommer.

Koh Kood 25  mars
Lönedag. Vi flipprar på. Sitter på ett dyrt resort bara för Wi-fi. Vi är som kackerlackor för de finfina människorna som bor på detta ställe. 6000 Bth per natt. Gud vad man horar för lite internet. Så är det!

Måndag 21 mars.
Trats nattmarknad/matmarknad.

Vi äter mat och dricker Chang. Överst gårdagens middag bestående av en Spicy Seafood salad, laap Gai och en soppa som var het och kryddig. Bloody Hot som kocken sa. I kväll blir det Bun på matmarknaden och en och annan Satay. Till lunch idag blev det tomatsallad och pizza. Bäst att passa på eftersom man aldrig vet när man får möjlighet att äta pizza igen!

Bilderna ovanför från kvarteren där vi bor. Har regnat till och från idag. Tredje bilden uppifrån visar var vi bor. Det högsta huset är altså Residang GuestHouse. Sista bilden resterna från gårdagens nattmarknad/matmarknad. Ser säker betydligt trevligare ut när vi ska gå dit ikväll, snart faktiskt.

I morgon åker vi till Koh Kood. Det blir med Speedboat vid nio tiden. Framme vid halvelva. Därefter checkar vi några bungalovställen. Vet inte hur det är med internet på den ön. Finns säkert, men det blir antagligen inte lika intensivt som nu. Så är det kanske!?

I närheten av Tavee finns det en hel hög med katter. Sköter de sig inte så hamnar de på slakthuset där de blir till skinka på pizzorna som säljs runt om i Thailand. Jaja.

Vaknade i morse och funderade på framtiden. Den väldigt närastående framtiden. Efter någon timmes tomt och meningslöst gloende på varandra så bestämmer vi för oss att åka till Trat. Den lilla transferstaden. Antingen om man ska till kambodja eller Koh Chang och öarna runt om.

Eftersom vi kommer iväg sent ringer jag ett Guest House på måfå, Residang GuestHouse, och checkar rumtillgång. Inga problem. Rum finns. Bokar in oss på ett 600 Bths rum. Ägaren är tysk och driver stället med sin familj. Verkar schysst. Är tillbaka efter kvällsvandring och mat och här på Guesthouset spelas det enbart Grateful Dead och Jerry Garcia. Frågar frun i huset vem som gillar detta, My man, only odtime music. Helt okej för mig.

Trat verkar lungt och cosy. Smågator med några guesthouse och barer plus den obligatoriska natt/matmarknaden och småsöta hundar. Charmigt och förskonat från den vanliga turistinvasionen. Vi blir ytterligare en natt här.

Koh Kood är eventuellt nästa ställe vi åker till. Så får det bli!

Catfight...

Så är det! Återkommer.