31 mars 2010





Dagarna går och går...

Idag blev det en Tuk-Tukrunda på ca 7 timmar. Helt okej, framförallt att se landsbygden och Monkey Forest var helt galet. Utan guide hade vi inte lyckats att ta oss igenom alla dessa apor. Köpte en bananklase som guiden tog hand om och sen var det bara njuta av alla dessa apor. Sen lunchade vi med föraren och guiden. Bambosoppa, torkat kött och sticky rice.

Dagarna går och går....

En dag till i Savannaketh och sen Pakse och Attepeua...

Så är det!!!




Yes, Dagarna går och går..




Dagarna går och går...Så är det!

30 mars 2010





Days goes by..

I morgon åker vi på en Tuk-Tukresa. Se längre ner. Tokhett idag. Om några dagar kommer det windy igen. Då stormar det upp utanför Veitnam. Kalla vindar drar över Laos och Svavannakhet.

Dagarna går och går...

Vi sitter på ett nudel- och baguttteställe. Vi har delat på en bagutteomelett. Uttittade av barnen. En del kryper nästan upp i knät för att titta på oss.

Dagarna går och går...

Stället ligger vägg i vägg med Wi-fi stället. Vi äter bagutte dricker öl och iskaffe. Så är det.

Återkommer med det som inte egentligen ska få ske...en flickbar finns i Savannaketh.. nyligen etablerad. Återkommer eventuellt med vårt möte med en homosexuell holländare som äger en resturant här i Savannaketh. Inte äger, driver den med sin laotiska pojkvän. Vet inte hur detta ska tolkas, men upplever ändå att packet letar nya jaktmarker...Så är det!

Dagarna går och går...



Savankanneth, Laos, 30 mars.
Dagarna går och går och vi i gör inte så mycket.

I går hyrde vi en Tuk-tuk för en runda på tre timmar. Besökte den mest heliga ”stupan”, That Ing Hang, i Savannkaneth provincen. Åkte till en semievergreen, Dong Natad, där vi med Tuk-tuk förarens hjälp fick se en grupp apor, 5-6 stycken varav en hoppade ner och kollade in oss på en ca 20 meters håll. Helt okej, funderar på att i morgon ta en en dagars rutt med en Tuk-tuk och en guide via tourism center. För att då bl.a. besöka Monkey Forest som tydligen kryllar av apor som lever i olika sorters grupperingar. Vi får se hur det bli. Kostar lite mer än vad vi är vana med. 350 000 kip för Tuk-tuken och 70 000 för guiden. 1000 Bath är ca 250 000 kip. Vi har köpt 1000 Bath för ca 236 (tror jag) svenska kronor. Så är det.

Dagarna går och går....

Vi går och vi går. Sitter ner. Dricker en BeerLao med is. Sköljer ner med vatten. Vi går och går...Kvällarna avslutas med häng på något ställe...

Dagarna går och går....

Så är det!





Dagarna går och går...




Dagarna går och går...



Dagarna går och går och Flip-Flop floppar på....

27 mars 2010










27 mars
Back in Laos. Känns bra. Som hemma igen. Sista kvällen i Mukdahan blev på ett Rock´n Roll ställe, värför händer alla roliga saker sista kvällen? Stället var schysst med bra musiker som blev väldigt exalterade av att vi var där. Hade på mig Steve Eastside T-shirten och det gjorde mig som en av dem, försökte förklara att det inte var mitt band utan två av mina gamla klasskamraters band. Ändå försökte de tjata upp mig på scenen för att sjunga. Vilket stort nej de fick. Har tidigare vid ett tillfälle sålt in Rävjunk som Svergies svar på Caraabo.

Okej, vaknade upp med en kopparslagare som kompis. En snabb ”dagenefterdrink”, bestående av två brusande Magnecyl med två påsar Cirrus (typ Resorb) efter en halvtimme är man klar för strid igen.

Efter övergång (friendship bridge II) till Laos är vi installerade på ett Guest House som enligt Lonely Planet är ett bra val, mm...Okej, vi byter i morgon till Leena Guest House som vi kollade in på eftermiddagen. Fint. 80 000 kip i stället för 70 000 kip. I svenska pengar 48 kronor eller 42 kronor. Leena Guest House ligger 300 meter upp från main street. Johan och Sofia kan ha bott där? Rummen kanon på Leenas. Inget fel på atmosfären där vi nu bor, men men rummet är inte fräcsht. Duschen funkar knappt, toan svämmar nästan över vid spolning. Då har inte Perra ännu gjort tvåan! Blir nog tvungen att göra tvåan snart. Sonja börjar snart bli som sin svärmor....äckligt sktigt osv. Men det fixar sig...Så är det! Kanske.

26 mars 2010




Antagligen det sista inlägget innan Laos, men inte säkert. Vi får se imorgon om det blir transport till Friendship Bridge II för övergång till Laos och Savankaneth. Har fixat en tuktuk-förare som mer än gärna kör oss. Möjligen var det han som fixade oss?

Hundar och katter finns det gott om. En del hundar skäller ut en för att man är farang, vi går/rör oss säkert konstigt och luktar säkert inte som Thais. Jaja, vi säger så!!

Grattis pappa Kep, skriver man Kepan så blir det nästan som Keefan! Jaja, 76 idag så säger vi en en gång ett stort Grattis!! Hip Hip Hurra...


Vi ser och känner Laos, vi kan till och med peta på landet...

Så är det!!



Två damer i Mukdahan, den ene grillade vår Khay yang och den andre köpte Som Tam åt oss och sen fick vi äta maten vid hennes nudelstånd. Så är det!




Sitter på ett café som heter "good mook" i centrala Mukdaharn. Lägger upp lite bilder för det vet man ju inte när man får nästa gång. Tågresan och bussresan. Så är det.




Mukdahan 25 mars (I skrivande stund).
Vi får se när vi lägger upp detta. Bor på ett ställe som heter Submukda Grand hotel. Ska ha Wi-fi i lobbyn, men funkar inte. Har försökt styra upp det, men har gått bet på det den uppgiften. Kollade runt i stan, men väldigt få ställen med Wi-fi. Något hotell har det, men inte alla. De stora och dyra har ingen internet alls?

Åkte i går (24 mars) från BKK och Tavee vid 18.30 till Hulapolong? (tågstaionen i BKK). Tog ca 40 minuter. Normalt en färd på tio minuter. Avstängt och köer överallt. De röda ökar trycket , polisen och armèn snävar åt och förbereder möjligen för en motattack. Taxichaffisen var röd. Vevade ner rutan någon gång och pratade med soldaterna eller möjligen häcklade dem. Stundtals lite skrämmande och märklig situation eftersom soldaterna inte rörde en min.

Inte alls uppdaterad för tillfället.

Framme vid tågstationen i god tid eftersom vi började taxiresan tidigt, med tanke på demonstrationerna. Checkade vilken plattform vi skulle åka från. Tåget kom in tidigt. Vi insttallerar oss på en gång, men vi hade beställt 1-klass och egen kuppe. Inte blev det så, men en schysst andraklass sovvagn. Uppe och nere bädd. Bred och fin där nere och något tajtare där uppe. Inga problem sa konduktören och skrev några krumelurer på biljetterna och sa att det bara var att gå till ”office” när vi kommer till Ubon Ratachani. Visst, vi fick över halva beloppet tillbaka från våra köpta 1-klassbiljetter. Bra som det blev. Hotellet vi bor i kostar 400 Bth per natt och är kanon förutom det här med Wi-fi.

Första dagen i Mukdahan har bjudit på några överraskningar. För det första, efter att ha varit en vecka i Bkk där det funkar utmärkt med vår krassliga engelska och sen en vecka i Hua Hin där de flesta på något sätt kan kommunicera på både engelska och svenska. Framförallt skräddarna är ”fantastiska” på Svenska. Sen alla svenskar i omlopp. Vid ankomst till Mukdahan så är det nästan ingen som pratar engelska. Alla kommunicerar på Thai eller Lao. Kul, men lite knepigt i början, men eftersom funkar det som vanligt.

En annan sak är att det inte är alldeles lätt att hitta restuaranger på en gång. Matstånd finns i överflöd vid sk nattmarknaden och dagmarknaden, men nästan ingen har plåtbord och plaststolar att sitta vid. Kladdigt och småjobbigt att äta ur plastpåsar utan bestick eller andra hjälpmedel hela tiden. Har givetvis fått i oss en del mat. Började med Khay yang, sticky rice och Som Tam till lunch. Fick sitta ner hos en trevlig nudelsoppstant efter att köpt maten i tre olika matstånd (inkluderat vatten).

Sen blev det hotellet för att sova eftermiddag. Staden påminner om Nong Khai (gränsstad till Vientioane), men saknar västerländsk turism i någon större skala. Enligt Lonely Planet ska läget vara ”bättre” i Savanaketh, med tanke på boende. Där finns mer av Guest House liknade boende. Har inte stött på något Guest House här i M. Märkligt om det blir så att vi lägger upp nästa inlägg från Laos. Tror inte det, fixar det under fredagen. Middag har vi också käkat, Laotiska korvar och deep fried chicken med sticky rice. Helt okej! Västelänningar har vi sett högst tre-fyra stycken under vår dag här. Tror att de flesta åker direkt över till Laos. De flesta som kommer via Ubon R. åker in via Pakse i södra Laos.

I alla fall känns det att vi är i Isaan och känner doften av Laos (vi kan nästan peta eller åtminstone peka på Laos). Vi känner att lite av veckan i Hua Hin blev lite för mycket turister och turistande för vår del. Nu känner vi att det har startat på riktigt. Det hugger som till i hjärttraken av glädje och stolthet att vi gör detta.

Nordöstra Thailand lider av hård torka för tillfället. Det har inte regnat på evigheter och regeringen med premiärministern Abishit i spetsen har varit på besök här och sagt att man ska ta tag i saken. Jaja, passar lägligt med tanke på Rallyt och att Nordöstra Thailand är rött.

Känns märkligt att komma fram och sen kasta sig in i duschen för att skölja av sig resdammet i detta läge. För mellan Ubon R och MK dammade det ruggigt. Åkte non air condition buss som innebär öppna fönster och dörrar hela tiden. Vägarna är hur bra som helst. Breda och fina, men det blåser fruktansvärt här och som vi har förstått det beror det på vädret i Vietnam, har det varit något speciellt där tro? Lom lom säger man här nar man frågar. Kvällen är riktigt kylslagen och AC på rummet känns just nu märkligt.

Morgondagen då? Hämta tvätt, fixa internet, hämta ut lite mer stålar så att vi klarar oss i Laos. Blir nog överresa till Laos på lördag. Sååå ärr deeee!!