14 april 2009, Luang Prabang

Morgonmarknad på stora vägen. Trettio meter upp från vårt boende. Stort och massivt. Vi hörde etableringen tidigt i morse. Antar att marknaden är ca 7-8 kilometer lång. Allt finns att köpa. Tyger, kläder och mat mm. Sonja köpte två saronger á 140 000 kip. Hög kvalité. Själv köpte jag en skitläcker skjorta. Snart på bild på en blogg nära dig! Markanden avslutades nyligen.

Under eftermiddagen ska vi till en ö i Mekong. Snarare är det landremsa som som blir land när det är lågvatten, som det är nu. På landremsan odlar man grönsaker och antagligen är det lättodlat eftersom odlarna bor där under lågvattensäsongen. Nu blir det kalas där. Det ska byggas en stupa av sand och sen blir det vattenkastning och laoitisk rock´n roll. Vi åker över om 45 minuter. Så är det!

Bilden från årets inflygning över BKK. Vad än som händer och vad som ligger bakom krisen i Thailand så är det jävligt tragiskt. Vad jag tycker och kanske inte vet, men det finns jäkla många svenska experter på Thailand och dess politiska läge. De flesta gifta med thaländskor och därefter politiska experter på Thailand. Läs Wolfgang hanssons artikel i Af som jag tycker är otroligt nyanserad och korrekt: http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article4891507.ab

Så är det! För tusan.....

Vi sitter på ett Wi-FiCafé och håller oss undan från vattenkastande laoiter och turister. Lägger upp några bilder, mest för att ha något att göra. I morgon är det tidig morgonparad och sen fortsätter festligheterna med olika aktiviteter. Det är nästan omöjligt att åka någon stans med tuk-tuk eller taxi om man inte vill bli genomblöt. Nöjer mig för tillfället att softa med en kall BeerLao, utan is för tillfället. Sonja sitter framför mig och sover på laoitiskt vis. Armarna i kors, som kudde, på bordet. Ser rätt så bekvämt ut. Mm, ska kanske passa på och beställa en BeerLao till? Så är det!

Sitter nu med Wi-Fi och kan rätta till det här med prickarna. Bra va? Sitter på ett InternetCafe och lägger upp detta inlägg och därför inga prickar pa vissa bokstaver. En del gör allt för att få en bra bild, men tänker inte på hur detta upplevs av munkarna. Åtminstone fick jag en hyfsat bra bild tack vare den omdömeslöse fotografen. Vissa munkar flinade åt honom och en del visade någon sorts förakt. Jaja, detta är stort i Prabang med otroligt många tursister pa huvudgatan. Lokalbefolkningen har börjat sälja Riskit till turisterna fär att de ska kunna ge gåvor till munkarna, men vi har sett anslag om detta och att man vädjar till turisterna att låta bli att köpa dessa kit eftersom detta håller på att urholka den traditionella riten. Jaja, tragiskt i många fall hur turismen skördar och slår ner gamla lokala traditioner. På huvudgatan finns praktiskt taget ingen traditionell laoitiskt mat att köpa. Allt är anpassat efter turismen. Men utanför turiststråken finns det gott om lokala matförsäljare, men ocksa det fattiga Laos.

Bilderna ser väldigt skumma ut på den här skärmen som jag sitter vid nu...någon annan som upplever konstiga färger....?

13 april 2009, Luang Prabang
Nyårsfirandet har börjat med olika fester och evenemang runt om i staden. Det finns en festplats utanför citykärnan där det pågår en hel del aktiviteter. Även marknad och tivoliverksamhet. Besöks nästan bara av lokalbefolkningen. Vi var där i lördagskväll och såg bl.a. Miss Lao contest och en hel del annat skoj. Blev givetvis inbjudna till en blomsterhandlare att dricka öl och morsa på hans kompisar. Skoj, men svårt att kommunicera på ett vettigt sätt. Efter det besöket har vi båda varit lite knackiga i magen. Tror att det var isen till ölen som kan ha ställt till det eftersom de hade isbitarna i en stor hink och även hade ölflaskorna i hinken. Tackar nej till att sitta ner med lokalbefolkningen gör man inte, två anledningar och den första är att det kan upplevas som kränkande att tacka nej och den andra är att man inte kan låta en sådan möjlighet till ett kulturellt utbyte, som det faktiskt handlar om när man är ute och reser, gå en förbi.

I lördags gjorde vi även en endags trekking runt ett vattenfall. Helt okej. Det som slår oss är att det är så rent och välstädat runt dessa naturparker i Laos. I Thailand är det si och så med det. Laos har, som vi upplever det, en schysst inställning till ekoturism och det verkar också väldigt seriöst. I samband med vattenfallsbesöket besökte vi också en camp för Black Asian Bears som har räddats från den illegala djurhandeln i asien. Syftet är att björnarna ska återanpassas till det vilda. Vi gjorde även en sen eftermiddagstur med båt på Mekongfloden tills solen gick ner. Finfint. Drack lite pilsner och surrade med båtägaren.

Sitter på caféet med Wi-fi som inte funkar för tillfället. Skriver det här och fixar till några bilder som jag sparar på ett usb-minne för att senare sprinta in på ett internetcafé för att ladda upp detta. När ni läser detta har ni säkert hört om det som har hänt i Bangkok. Vi frågar laoiterna vad de tycker om detta och till svar får vi ”Bangkok no good” och så rycker de på axlarna.

I går söndag, med vissa magproblem, så blev det en lugn förmiddag och sen framåt halvtre ut för att se på vattenkriget som ökar med intensitet för varje dag och kommer antagligen pika idag och de kommande två dagarna. I alla fall hamnade vi på ett nyårsfirande på en bank! Banken hade fest för sin personal och det var helt galet. Givetvis genomblöta och dans till laotisk rock. Festen slog igen när solen gick ner. Käkade en del skumma grejor och givetvis massor med öl med inte allt för hygienisk is. Skitsamma. Kul var det. Idag måste vi antagligen planera vår aktiviteter så att vi inte är allt för långt bort från fräscha toaletter.

Återkommer. Så är det!

9 april 2009, Luang Prabang, Laos

Ett stort grattis "Farmor" på 70+ dagen. Skål och ha en bra födelsedag!

Här har man redan börjat fira Pi Mai Lao (laoitiska nyåret). Egentligen börjar firandet den 13 april och avslutas den 16, men man börjar tydligen tredagar före och avslutar tredagar efter. Idag börjar kidsen med lite lätt vattenkrig. okej vi har klarat oss bra idag. Bara skopade en gång. Värre kommer det bli och jag tror att det kommer bli helt kaotiskt. Idag har jag börjat att med att försöka konstruera något sorts vattenskydd till kameran. Den 13 april börajar det klockan åtta med parader och fullt vattenkrig. Vi har ingen aning hur det kommer bli, men spännande och kul är det.

I övrigt så gör vi promenader, försöker få kontakt med lokalbefolkningen och det går hyfsat bra. Kolla bilden från frisören, han ville knappt låta mig gå därifrån eftersom han tyckte jag behövde klippa mig! Men jag klarade mig bra, ingen sax i mitt hår denna gång.

Sitter på ett Café som heter 55:an och ägs antagligen av europer och vi har väldigt blandade känslor till att vi här här. Tror egentligen inte att detta gynnar Laos och framförallt inte lokalbefolkningen i LP, men bra Wi-fi har de. Så är det!

9 april 2009, Luang Prabang.
Vi hade glömt hur brutal vägen mellan Veintienne och Luang Prabang är. Vi startade i går morse klockan åtta och var framme kvart i sju. Sträckan på 39 mil avklarades på 10 timmar och 45 minuter. Serpentinvägar som går uppåt sen nedåt och sen uppåt och neråt osv. Vackert, men som sagt var brutalt. Efter lunch startade bussen 14.50 och på en timme lyckades vi ta oss 21 km. Inte illa. Den stora skillnaden mot 2007 var att vi inte såg några Kalasnikhovkids efter vägen, men däremot fler militärposteringar.

Väl framme i Luang Prabang så ”överfölls” vi av rumsagenter som kom med förslag på olika varianter på boende. Vi förstod direkt att få ett rum över nyåret är nog inga problem. Väl framme vid vårt förbokade rum på Guesthouse Rattani så visades det sig att rum över nyår skulle eventuellt kunna gå att ordna! Rummet är inget vidare för pengarna vi har betalat för en natt. Snarare så är det frågan om ett rån. Jaja, efter en dusch och en timmes sondering bokade vi ett rum, betydligt bättre än nuvarande, för 12 dollar natten (eller 108 000 kip om man så vill) fram till och med den 12. Den 13, 14, 15 och 16 april betalar vi 16 dollar natten. Priserna går upp under nyårsfirandet.

Luang Prabang har genomgått en ohygglig förändring runt huvudgatan och i den historiska delen i form av caféer, resturanger och andra konstiga märkliga lyxting. Svårt att förstå att vi befinner oss i ett av världens fattigaste länder. Johan och Sofia som var här 2000 (eller 2001) skulle inte på något sätt känna igen sig. Känns konstigt med denna otroliga fokusering på turismen, men vi är här främst för munklivet och nyåret. Att få se hur nyåret firas i LP eftersom det är så omskrivet. Tror att det kan jämföras med firandet i Chaing Mai. Vi kommer att bo alldeles utanför den historiska stadsdelen och huvudgatan. Finns även mycket att se runt omkring LP. Oavsett om det känns olustigt med fokuseringen på turismen så ska vi inte ge oss i väg förran nyåret är över.

Vädret är klart och skönt. Inte så svettigt och kladdigt som det ibland kan vara. Gårdagens kväll var snudd på lite kylig, men i Sverige hade vi nog pratat om tropisk sommarnatt.

Inget Wi-fi på vårt boende, men det finns på caféer och andra guesthouse. Kanske inte dagliga uppdateringar, men ett och annat inlägg från Luang Prabang ska vi nog kunna få till. Så är det!

Pha That Luang blev dagens mål. Mest för att göra något, samt att få möjlighet att åka med vår tuk-tuk-förare sen våra tidigare resor. Okej, han känner inte igen oss. Vi förstår att det inte är lätt att komma ihåg. Men vi kommer ihåg knackig körning med byte av tändstift två gånger, precis som förra året. Det gillar vi. Kanske en affärsidé. Så blev det även i år.

BKK, de röda fortsätter och vi följer utvecklingen med intresse!

7 april 2009, Vientienne.

I morgon onsdag åker vi som sagt var till Luang Prabang. Första natten har vi bokat på ett boende för 25 dollar. Jaja, det verkar kört att förboka via telefon över just själva nyåret eftersom guesthousen/hotellen som tar emot förbokningar är fullbokade 13,14, 15 och 16. Det går att boka fram till och med den 12, men vi vill stanna längre och satsar på att gå omkring och fråga efter boende på plats. Vi vill även ha boende i prisklassen 10-15 dollar för att hålla budget.

Dagarna och kvällarna i Vientienne då? Egentligen gör vi inte så mycket mer än att traska omkring och kolla läget. Stanna till och dricka vatten och i bland blir det en kall BeerLa0. Äter ibland. Kanske lite för mycket.

Nu blir det en sväng efter gatorna. Återkommer. Så är det!

Kommer ni ihåg Dagens...? Verkar som bloggen är aktiv igen. Märkligt!

6 april 2009, Vientienne, Laos. Gårdagens Vientiane´s Monk Chat gick bra och vi pratade med Kham 18 år gammal och novis. Novis blev han vid tolv års ålder. Har två år kvar till han kan bli monk. Varför? Ett sätt att studera. Han har valt att läsa engelska. Finns fyra utbildningsvägar att gå som novis. Att praktisera buddism (väljs ofta av de som redan har bestämt att de ska bli monk), engelska och statsvetenskap/politik och vad den fjärde har vi nog ingen koll på. Sen var det mycket prat om buddismen som sådan. Vi fick nog uppfattningen att man inte ser buddismen som en religion utan mer som en filosofi....?

Onsdag morgon åker vi vidare till Luang Prabang. Vi vill båda komma dit igen, både för kulturen och nyårsfirandet. Svårt att få boende under 13, 14, 15 och 16 april. Fram till den 11-12 april är det nog inga problem.

Lite bilder från förmiddagen då vi gick till Talat Sao som är det största marknadsområdet i staden. Allt finns att köpa, men vi strövade runt i matområdet och det är stort. Måste till varje pris försöka undvika textilområdet. Det tar vi sen.

Snart dax för Lao´s Monk Chat.

Till lunch delade vi på en Opera, jaja, svensk pizza i Vientienne. Helt okej, skulle kunna vara bakad på vilken svensk pizzeria som helst. I Skövde, Gottsunda (Bella Pizza), men inte på Etna på Svartbäcksgatan för de är världsmästare på pizza.

Så är det!

Frukosten avklarad. Samma som lördagens. Glömde att säga att det har tokregnat inatt. Vi åt frukosten ute och för tillfället är det svalt och klar och fin luft. Mulet. Hoppas att det håller i sig under hela dagen.

Vi har bestämmt oss för att vara kvar i Vientienne till tisdag. Alltså två hela dagar till. Det gillar vi. Ett annat alternativ i stället för de tidigare resmålen är ju Savannakhet. Då blir det söderut. Kanske Pongsavang först och sen Savannakhet. Munken "Sonja" kom från Savannakhet.

Så är det!

5 april 2009 Vientienne, Laos.
Lördagen var lugn och fin. Vi spenderade två timmar på Wat Si Saket. Tredje gången vi besöker templet. Templet är antagligen det äldsta i Vientienne, byggt någon gång i början av 1800 talet. I slutet av av 1800-talet anföll thailändarna staden och brände ner de flesta tempel, men Si Saket klarade sig och är intakt sen det byggdes. Templet är känt för sina ca 7000 buddafigurer som står i små fack i väggarna. Inga bilder inne från templet eftersom det råder fotoförbud. Tempelområdet är också boende för många munkar. Ett levande tempelområde. I går träffade vi munken med namnet "Sanyo", vet inte om stavningen är korrekt, uttalas nästan som Sonja. Det hade munken kul åt och även hans kollegor. Tjugofyra år gammal och har varit munk i 4 år och dessförinnan novis i 4 år. Varför? Sprallig, gillar fotboll, men munkar får inte utöva sportsliga aktiviteter. För den delen så tyckte han att jag var lik "goalkeepern" i Brasiliens landslag!


Jaja, i eftermidddag ska vi på ett sk Lao´s Monk Chat där man som västerlänning har möjlighet att utbyta tankar med munkarna. På inbjudan står det: "A casual place where foreigners and monks experience a unique cross-cultural exchange". Låter spännande och eventuellt kan vi få svar på frågan, varför?


Matbloggen för lördagen: Till frukost blev det te, nybakad baguette och två stekta ägg. Alla äter i stort sett bagutter på morgonen, men i olika varianter. Lunchen blev indisk med Palak Mutter, Butter Masala chiken, Gobai? (stektpotatis och abuerginer i en curryblanding) och Pulaou Rice som är ett kryddat ris. Givetvis ett nanbröd till detta. Till det indiska drack vi mangolassi. På kvällen Laofood i form av larp, Som Tom (som heter ngt annat på lao), Vegetariska Fried Springrolls och sticky rice. BeerLao!


Ingen hets, men vi måste bestämma oss var vi ska ta vägen härnäst. Med tanke på nyåret så bör vi kanske bege oss i väg snart för att vara säkra på ett schysst boende inför kommande festligheter. Kan bli Luang Prabang över nyåret och sen Pongsavang?


Så är det!

Back in Lao, Vientienne. Allt är som vanligt, bara lite mer av allt. Laonummer som ni kan nå oss på: +856 0207 96 4589

Opium sir? Marihuanna sir? tuk-tuk förarna ligger i. Att köra taxi är inte det roligaste här i livet. Vi gick till "diplomataffären" och köpte vin, ost och hårt rågbröd (Kavli)...Kanongott!

I morgon då? Inte vet vi nått om den. Så är det!

Fin kväll i Nong Khai. Klart att det blev Khai Yang, hundra meter från hotellet. Lysande gott. Därefter lätt promenad. Pannkaka från gatustånd. Smarrigt.....

Kollar BBC, inser att jag inte riktigt hänger med, men ryser med tanke på att UK och USA som går hand i hand för att fixa finanskrisen. Hur ska det bli? Med våld....eller inte våld? Förändring eller inte? Dags att välja sida..Tror inte på att detta kommer lösas via sk demokratiska vägar. Det behövs andra krafter för att få kapitalismen på fall....Utmana mig, jag har lösningen...Så är det!

Det blev en båttur efter Mekongs stränder idag. Både på Thai- och Laosidan. Helt okej, med en schysst skeppare. Femhundra Bth för en timme. Bilder från turen och Sonja efter att ha gjort bankaffärer. Tufft jobb. Så är det!

Nong Khai 2 april 2009

Gårdagens middag blev på en Thai/Laos resturang. Käkade torkat biffkött, laotisk korv, Som Tom (laoitisk variant) och givetvis sticky rice. Helt okej, 175 Bth med en stor Chang. Tyvärr gick vi ut för sent eftersom alla resturanger vid Mekong verkar "slå" igen vid halv nio snåret. Därefter gick vi en sväng runt stadskärnan och när vi närmar oss hotellet och ca 100 meter från där vi bor finner vi gatustånd som serverar grillade kycklingar (Khai Yang) och grön papayasallad (Som Tom) och det ser kanon ut! Var äter vi i kväll då? Så är det.....

Nong Khai 1 april 2009
Inget skämt, vi är faktiskt i Nong Khai. Vi ser, känner dofterna och känner vibbarna från Laos. Nong Khai är lika mycket Laos som Thailand, men på ett annat sätt. Tuk-Tuksen är i Vientiennestil, maten och buddaparken Sala Kaew Koo är definitivt det också.

Kom tidigt i morse till Nong Khai efter en något okej nattresa. Jag sov stora delar av resan. Sonja väcker mig vid fyra eller möjligen halvfem och säger att vi kanske är framme? Jag, yrvaken, staplar ut kollar läget, men föstes in igen i buren, menar förstås bussen. Vi hade några mil kvar. Okej, Udon Thani är en hyfsat stor stad, men bussterminalerna är oftast i utkanterna av städerna och kan se ut hursomhelst och det är inte alltid att de större städerna har stora bussterminaler. Och det hade inte Udon Thani. Tuk-tukgrabbarna som möter upp bussen i UT har full koll, jag vill checka läget på terminalen, men den är helt stängd. ”Toilet?” Till svar får jag ”No toilet, Tuk-tuk Toilet” varav tuk-tukföraren pekar på fordonet. Okej, vi hänger på. Kissar inte i Tuk-tuken. Vi hamnar på en nattöppen Mini-mart och strax därefter sitter vi på bussen till Nong Khai, som gick från bussterminal 2! Tjugo meter lång gatstump med några matstånd. Men som sagt var, strax före sju incheckad på ett hotell för 1000 Bth natten inklusive frukost och jag lovar, vi käkade en rejäl frukost i morse. Ingen lunch idag.

Under dagen har vi hunnit med att checka omgivningarna och även varit på en buddapark och ett jättetempel. Nu ska vi hämta tvätt och senare middag. Bir kvar även under morgondagen, men sen är det nog dags för en BeerLao! Så är det!