Många bilder och lite text..

Gårdagen blev lugn. Tidigt i säng eftersom Mr Jaan ville att vi skulle åka med honom till Nakasang för att handla. Vi klev upp vid sextiden och strax före sju var vi på väg. Sen snurrade vi runt på marknaden ett tag. Sen blev det förfriskningar, Laokaffe, BeerLao, te och en skvätt Lao-Lao. Tillbaka till ön vid halvtio. Sen blev det tidig lunch hos Jaan. Blir billigt för oss och rätt kul också.

I morgon då? Ingen aning. Så är det...

Don Khone 12 april

Hemma? Känslan av att vakna upp och inte riktigt veta var man är har väl de flesta känt, men att sedan börja fundera på var hemma är en annan sak.

Har nu sovit flera nätter utan att vakna, inte en massa spring för att småskvätta på muggen. Vaknar tidigt och känner mig utvilad och lugn. Fri. Den friheten kan jag inte känna i Uppsala, som då får anses vara mitt hem, där känslan av att vara ägd av någon alltid finns.

Ja, idag är det 54 år sen man klämdes ut till ett liv som det inte kanske blev så mycket av. Finns det tid kvar för förändring, vill jag och finns drivkraften? Funderar på om jag gjorde ett riktigt val när jag började studera efter femton år på byggen. Har aldrig hittat rätt i den akademiska miljön, känner mig inte hemma. Kan man vända tillbaka?

Vi tackade nej till Khaos erbjudande om att besöka hans föräldrarhem på en av öarna. Beskedet tog han med fattning, men där bakom den glada , ”no problem, no problem”, rösten anade jag besvikelse och att han blev ledsen. Funderar mycket på våra samtal och att jag ofta svarade ”yes, I understand”, men det är klart att jag inte förstår. Vi kommer från två helt olika världar och det går inte att förstå. Tror han ville visa en annan bild av sitt liv. Något han är väldigt stolt över.

Idag märker man av förväntningarna inför nyåret. Det fejas och stojas vart om varandra. En del har småbörjat festandet. Lungnet före galenskaperna. Vi åt lunch hemma hos Mr Jaan. Grillat fläskkött, köttsoppa med mycket grönsaker och den smakade väldigt mycket svensk köttgryta. Sticky Rice. En skvätt Lao lao och BeerLao. Så är det!

Don Khone, 10 april 2011
Nu ett dygn på ön som tillhör ögruppen Si Pan Don i Mekong. Södra Laos. Varmt och trevligt. Stötte på Mr Jaan alias Keefan i går kväll. Vi drack Lao Lao och surrade på en liten stund. Sen blev det sängen. Idag har vi läst och promenixat lite. Ön är som förut, men ändå inte. Fixas och donas här och där. Nu inväntas Pi Mai Lao. Här stannar vi tills nyåret är över.

Mr Khao ringde idag och talade om att han åker till föräldrarhemmet den 14 och tillbaka till Pakse den 15 och han undrade om vi vill besöka honom där. Ön där föräldrarna bor ligger ca en timmes båtfärd från där vi är. Ska fundera på det. Just då är firandet ordentligt i gång och vi vill egentligen inte missa firandet på Don Khone. Vi beslutar i morgon.

Fler bilder från gårdagen. Idag fredag åker vi till Don Khon och firar nyåret med familjen Pans och Mr Jaan (Mr Boatman, Keith mm). Telefon till oss i Laos: 008562056381517. På återseende. Kanske.

 

 

Se där, Flip-Flop anstränger sig lite. Går upp tidigt. Jagar uppkoppling. Hittar kontakt i grannens rum. Så detta inlägg görs med viss försiktighet. En stor fet fransos sover i sängen. Tror inte att han vaknar.

Okej, dagen var fin med en liten biltur upp till Bolaven Platue, köpte te och kaffe och sen tidig eller sen lunch hos Kao. Familjen bor nu i den avlidnes broderns hus. Kao berättade om hur det gick till och det var ingen kul berättelse. Som jag förstod det så ringde man efter Kao när brodern låg på vägbanan och fortfarande levde. Kao kom till olycksplatsen efter 45 minuter, ingen ambulans, ingen polis mm. Kao tar brodern i bilen åker till sjukhuset, men två timmar därefter dör brodern. Dagen efter bränner man honom och vi fick se bilder från tillfället och då kommer tårarna på Kao. Han ursäktar sig och säger att han måste checka fisken på grillen. Så är det.

Kao och familjen

Mr Kao, legenden, myten och personligheten. Vi gick ut i morse och stötte på en av hans kollegor. Alltså en av hans konkurrenter. "No, Mr Kao have a booking to temple, go with me..." Här fick vi en bekräftelse på att han finns kvar i Pakse. Vi trampade på i femtio meter till och mötte ytterligare en konkurrent till Kao, "We are looking for Mr Kao" svaret var blixtsnabbt och ärligt " 200 meters up on the mainstreet" några ögonblick senare hälsar vi på Kao. Samma glädjefulla och vänliga blick och frågan "today, where will you go? och vi har ju sett mycket runt omkring Pakse tidigare så vi bad honom ta oss till ställen som han gillar och så blev det.

Först ett tempel högt upp på ett berg. Nybyggd väg till templet. Tidigare åkte man båt hit via mekong. Ett lungt och stilla ställe. Inte många turister åker hit enligt Kao, men ett ställe dit han själv åker med sin familj. Bara utsikten var värt pengarna och mödan att ta sig upp dit, men just lungnet och stillheten var speciell. Vi fick frukt direkt från träden "Mangpang" eller något liknande var namnet. Smakade som aprikos.

 Sen åkte vi till ett ytterligare tempel som är nybyggt/håller på att byggas och som även det ligger högt upp med en fantastisk utsikt över Mekong och Pakse. Väljer att visa en bild från bygget eftersom jag själv har en bakgrund i branschen. Här har de format- och håller på gjuter trappor.



Sen ber jag Kao att ta oss till en lunchresturang, men det slutar med att vi köper "take away" och även till Kaos familj. Ett bra beslut. Kaos fru och två döttrar är hemma oss mamman till Kaos fru som har en liten resturang eller vad det nu är.

Efter att ha köpt grillad kyckling, grillad småfågel och sticky rice beger vi oss till stället. På vägen dit köper vi friterat grisskin, av en kvinna på en Motobike, som faktiskt smakar bra. Som chips.

 Mormorsmor till Kaos barn. Nittiofyra år.

Innan vi åkte till Kao så talade vi om att vi hade skrivböcker, pennor, färgkritor mm och vi undrade även om det var något speciellt som hans döttrar önskade sig? En rockring var svaret och så fick det bli. Den yngsta dottern blev så glad. På bilden så är det tjejen med ryggen mot kameran. Fyrtiotusen kip (ca 40 skr)  kostade ringen. Mycket pengar för familjen. Efter en stund kom hennes kompis med sin ring och de rockade på. Så fint att se denna glädje och även hur Kao och hans fru var glada. Att inte kunna ge sina barn det som de önskar kan nog ibland vara plågsamt, men det sätter också perspektiv på hur vi har det i Sverige. En rockring, vilken nioåring i Svergie har det som sin högsta önskan?

Det blev även småbarnsmys för Sonja, men först blev tvärnobben. Löste sig till slut. I morgon torsdag äter vi middag hemma oss Kao. Familjen bor inte kvar där de bodde tidigare. Hans bror dog i en trafikolycka för ca fem månader sen och nu bor Kao och hans familj där. Brodern hade inte några barn, men en fru hade han. De var med på förra årets middag. Varför Kao bor i broderns hus och inte änkan har jag ingen aning om. En annan sak är att Kaos fru tycker att Sonja har blivit tjock. Förra året fick jag det skrivet på näsan. Rakt och ärligt.

Så glada och så kära.....Så är det!

Nu är vi Pakse. Återkommer med mobilnummer. Sitter i "lobbyn" efterrsom den utlovade Wi-Fin inte fungerar på rummet.

Det var minst sagt en kaotisk packning av bussen i avfärd. Det slutade med att de sista raderna i bussen blev packningsutrymme. Innebar att ca 15 resenärer fick stå. Antar att de flesta var laoiter som hade varit i Thailan för att shoppa. Säck efter säck, kartong efter kartong, väska efter väska, cyklar, mikrovågsugnar, riskokare mm skullle in i bussens olika lastutrymmen som inte på långa vägar räckte till. Bussen går från Ubon och direkt till Pakse. Därför åker man antagligen denna buss för att då slipper man lassa av och släpa packningen igenom gräns- och passkontroll.

Vi har hunnit med lite mat och har vi försökt få tag på Kao. Tyvärr så funkar inte hans mobillnummer längre. Har inte eller sett till honom på gatorna. Återkommer om Kao.

Vi stannar åtminstone två eller tre dygn i Pakse och sen blir det väl Don Khon. Vi säger så!

Det blev ingen partybåt. Lika bra det. Vi åker till Pakse i morgon. Buss avgår 08.30. Tre timmar och sen är vi Laos. Helt okej. Eftermiddagen började med ett besök på Tesco. Som ICA MAXI, men större och framförallt bättre utbud både på livsmedel och övrigt. Det finns en schysst vin- och spritsho.  Vi har tidigare köpt vin på Tesco. Dock inte i Ubon.

I dag blev det italienskt till middag. Antagligen var vi undermedvetet påverkade av Tescos vinshop. Pasta och pizza skjöldes ner med en flaska Jacob's Creek, shiraz cabernet, 2008. Kostade 850 Bath. Ca 170 skr. Hela notan med sallad, pasta Alfredo Fettuchino och en pizza Quattro Stagnionio gick på 1340 Bath. Dyrast hittills. Får ångest av sådanst slöseri.

Så är det tamefan!

Vad köpte vi då på Tesco; pennor, kritor, suddisar och pennväsare. Sonja köpte en nattdräkt? Ser mer ut som ett fängelse. Inte vet jag vad som är på gång?