En klassiker, S och frissan. Så är det. Direkt efter frukost och en kortare morgonpromenad sätter sig kvinnan i en frisörstol. Salongen, mittemot Tavee, saknar AC. Endast takfläkt, men det var ju inte så varmt då, si så där en 35 grader. Nu är klockan tre och Tavees termometer visar på 39 celsius, Jao, vår bästa kompis på Tavee, säger att man måste lägga på 2-3 grader för att hamna på rätt gradantal. Jojo, så är det. Fruktansvärt varmt är det.

Runt hörnet...där vi bor. Thewet.

23 april, Bangkok, Thailand
Seh Daeng kallas mannen i uniform. Googlade honom och fick upp många träffar. Major General Kattiya Sawasdiphol som han egentligen heter ligger i konflikt med armèchefen General Anupong Paochinda. Som sagt var så finns det en hel del att läsa om detta, om man nu är intresserad, men för de flesta så är Thailand sol, vatten, Singha och ett enda stort varuhus som säljer sex. Typ Ullared....

Gårdagens granatattack har nu tre döda och över 70 skadade. Lägger man detta till den blodiga lördagen, 10 april, då 25 människor dödades och över 700 skadades så har inte något liknande hänt i Thailand sen 1992 då militären slog ner ett studentuppror. Än en gång militären.

Vi Flipprar på!

UPPDATERING: En död och sjuttiofem skadade. Fem gripna varav en är en före detta militärofficer. Läs mer

22 april, Bangkok, Thailand
Fem granater har avfyrats mot de röda och regeringstrupper vid Skytrain stationen Sala Deng. Enligt Thailändsk tv har fler dött och många är skadade varav många är utländska turister. Dramatiska bilder är det. Vi var inte där, men vi hade planer på att bege oss ditt idag innan min mage sa stopp och belägg. Detta är nog, tyvärr, startskottet för betydligt större våldshandlingar inför denna helg. Ryktet som har gått är att militären skulle gå till angrepp innan den 25 april.

Skytrain stationen Sala Deng passerar vi varje gång vi åker Skytrain. Om det är möjligt ska vi nog försöka ta oss dit i morgon för att kolla läget...Det blir förstås under dagtid.

Efter dusch och att ha lyckats förstöra UV-filtret till kameran tar vi oss till MBK, som vi vet är öppet, för att köpa ett nytt filter. Det mesta runt Siam och de stora finfina varuhuskomplexen är ju under belägring av de röda. Man har slagit hårt mot affärsverksamheten och de röda har antagligen inte tänkt ge sig. Tror att de känner medvind eller att detta är sista möjligheten och då får det gå som det går.

Bilder läggs upp som är tagna efter en timmes promenad runt Siams affärscentrum. Märklig känsla att gå på gator som normalt är tungt trafikerade och torg som normalt vimmlar av shoppande människor.

De röda har byggt hinder med gummidäck och spetsade bambustavar och de har vakter med skottsäkra västar och jag såg en del med väldig avancerade kikare, evetuellt med mörkerseende.

Tanken var att vi skulle ta oss till Silom Rd för att titta på militärens barikader och de rödas samlingar där. Så blev det inte eftersom de tidigare magproblemen gör sig gällande igen..mm inte bra måste kanske uppsöka någon med vit rock. I alla fall så verkar det skumt att militären förskansar sig eftersom man förväntar sig ett angrepp från deras sida inom några dagar. Pratade med en man som menade att militären eventuellt kan angripa från två håll. Vem vet? Situationen är väldigt spänd och detta kommer troligtvis inte att sluta bra. I morgon kommer det bli en motdemonstration från en ny grupp som kallar sig "multicolorued" där alla förutom de röda är välkomna, men de röda menar att det är de gula (PAD) som står bakom arrangemanget.

Senaste från detta är att de röda har begärt att UN ska sända en fredsstyrka till Bangkok. Ja, varför inte.

Ska försöka ta mig till Silom Rd i morgon för att checka läget. Givetvis med försiktighet...

man säljer Flip-Flop med Abhisits porträtt och det är meningen att man hela tiden ska trampa på honom.....

Allt går att sälja och varför inte en röd Behå...

Helt plötsligt kommer en man i militärkläder gåendes som får väldigt stor uppmärksamhet bland de röda. Försöker få klarhet i vilken han är, men inte alldeles lätt. Tror att han tillhör en av ledarna för UDD (de röda) och det är kanske han som är den mer hårdnackade av ledarna. En del vill förhandla, men inte med den sittande regeringen utan med en tredje part, och en del vill stenhårt köra ett race som ska leda till regeringens upplösande och nyval. Inte om nio månader som Abishit har föreslagit utan att de ska ske på en gång.

Sitter på tåget i Nong Khai och väntar på avfärd mot Bangkok, helt plötsligt hör vi ett tutande utanför tåget. Kommer ett ambulerande Dimsumkök och det är klart att det börjar vattnas i munnen. Smidigt hoppar er blogghjälte ner för tåget och på ett målinriktat sätt och med driv i stegen tar han sig fram mot godsakerna....

...vänder tillbaka mot tåget med Dimsumen (andra svängen faktiskt) gott i gott ska det bli..

..och på ett smidigt och elegant sätt "flyger" man in i tåget igen..

22 april Bangkok, Thailand
Ja, nu är vi här igen. Känns helt okej förutom den långdragna konflikten/demonstrationen som påverkar på många plan. En sådan påverkan är att det inte är alldeles lätt att ta sig fram i staden. Vi kom till tågstationen i morse och ingen taxidriver ville köra oss med Taximeter eftersom det är så bökigt och att man måste köra andra vägar osv. Okej, till slut gav vi upp och förhandlade fram ett pris på 150 Bth. Inte fick han köra några omvägar och allt gick väldigt smidigt. Demonstrationerna har flyttat på sig till affärskomplexen runt Siam. Jaja, alla vill ju tjäna sig en hacka extra. Så är det nog.

Avfärden från Vientiane blev minst sagt något märklig. Vi hade en pickup mellan tre och halvfyra. Tjugo i fyra kom den lilla lastbilen med ett antal passagerare som tydligen hade suttit i 45 minuter på lastbilen för att plocka upp resenärer runt om i Vientiane. När vi hade klivit på så drog han iväg för att ytterligare plocka upp två personer utanför citykärnan. Visst det gick hyfsat bra. Sen körde han vilse och fick fråga efter vägen två gånger.

Väl framme vid gränsen för stämpla ut och kliva på förbindelsetåget som skulle ta oss över Freindship Bridge I till Thailändska gränsen och tåget till BKK så blev det minst sagt snudd på en tumultartad upplevelse för helt plötsligt började den fantastiska Laoitiska byråkratin snurra på. Efter att vi hade fått stämplar och tågbiljetter blev vi alla tvungna att ställa oss i en ny kö för att de skulle göra något...alla var väldigt frågande och några tappade tålamodet och började skrika och ville ha en förklaring, men si det fick vi inte. Tåget skulle gå 17.00 och fem i började de plötsligt dela ut immigrationsblanketter, för inresa till Thailand, till alla i kön. Tror att allt handlade om att de skulle dubbelchecka resenärer mot antalet platser och samtidigt dela ut immigrationsblanketten. Jaja, så skapar man arbete för alla. In i Thailand flöt det på jättefint. Så är det!

Så är det snart dags att bege sig till gränsen. Tog en kort promenad alldeles nyligen och tänkte att jag skulle hitta något kul att fota. Bilden, mer regel än undantag att det ser ut på detta sätt. Högspänningskompetens på hög nivå. Så kan man kanske säga.

21 april, Vientiane, Lao PDR
De ger inte upp så lätt, bambumatställena, för när dagen går mot sitt slut och solen går ner över Mekong så åker grillarna, plastborden och plaststolarna fram och "inkastarna" kör sin vanliga stil, Sabadii...look menu, please have a seat osv. Kul att de finns kvar, men hur det blir sen är svårt att säga. Får väl åka hit igen för att kolla läget. Inte många matställen som har sin verksamhet direkt på en byggarbetsplats. Fint med solnedgång, bumprar och vägvältar alldeles framför matborden. Ingen grill för oss eftersom storfrukosten och lunchen fortfarande gjorde sitt.

Magproblemen ser ut att ge sig...(kanske).

Vi åker till gränsen någon gång mellan 15 - 15.30 idag och därifrån blir det förbindelsetåg, över friendshipbridge I, till Nong Khai och nattåg till BKK. Vi borde egentligen stanna i Nong Khai eftersom det är en fin liten stad, men så blir det inte eftersom resan börjar närma sig sitt slut. Fjorton dagar kvar. Först 2-3 dagar i BKK för att kolla läget. Sen 5-7 dagar på något badställe och sen avsluta med 2-3 dagar i BKK. Upplägget gäller tillsvidare.

I BKK är läget fortfarande rejält spänt och ger sig de gula in i leken och de två sidorna kommer att konfronteras på gatorna så kan vad som helst hända. Läs mer om krisen i Bangkokpost.

Så är det!

Vientiane förändras och moderniseras och i det stora hela så tror vi att det är bara till godo.

När vi kom ner till Mekong Riverside så insåg vi att något stort håller på att hända där. Man schaktar och fyller ut med jord i Mekong och det ser även ut som det kommer bli någon sorts konstgjord kanal in mot "staden". Sen kommer det troligtvis byggas hotell och flashiga matställen mm, men frågan är ju var alla trevliga bambumatställen har tagit vägen? Tidigare var det flera hundra efter Mekong. För ett år sen satt vi där och åt fantastisk grillad fisk och kyckling. Var har de tagit vägen och vad lever de av idag? Jaja, Så är det! Kapitalet styr även i en kommunistisk stat.

I morgon åker vi som sagt var till BKK. Det ser ut som det blev lugnt idag eftersom de röda drog sig tillbaka från finanskvarteren. Vi får väl se på torsdag morgon när vi kommer till BKK.

Brödfrukost på Scandinavian Bakery och Sushilunch på Osaka i Vientiane.

Internationell prägel på denna märkliga stad. Laoiter, hippies, glidare, diplomater, tiggare, backpackers och Flip-Floppare blandas med varandra i en salig röra. Hann inte mer än stiga ut på gatan innan en Tuk-Tukdriver ville sälja röka (ganja) till mig. Sidoinkomster är bra att ha.

20 april, Vientiane, Lao PDR
Det blev ändå en sleeping bus. Helt okej. Vid sextiden i morse var vi i Vientiane. Installerade och incheckade på Vongkhamsene Hotel. I morgon kväll åker vi med tåg till BKK.

Så är det!

19 april, Pakse, Laos
Bilder från hotellrummet, utsikt till vänster och höger. Kollar igenom packningen, stuvar om och förbereder förflyttning. I kväll 20.30 tar vi nattbuss, tyvärr ingen sleeping bus, till Vientiane. Huvudstaden i Laos får med andra ord celebert besök. Flip-Flop kommer till stan. Fullproppade med Dimor.

I går var det mest AC häng på rummet. Ut för att käka indiskt. Hem för att läsa, kolla nyheterna för lägesrapport från Bangkok och flygstoppet i Europa. På kvällen pizza "On the Roof". Helt okej. Håller magen? Nja....Tror att det blev för mycket råa grönsaker och rå fisk i Don Khon. Så här i efterhand borde jag ha nog ha hejdat mig lite inför allt som det skulle bjudas på, men svårt att tacka nej när människor bjuder på det lilla de har att bjuda på. Det är även ett sätt att möta människor på och ta del av deras kultur. Skulle den möjligheten inte ges så skulle en resa av detta slag vara helt meningslöst. Förstår faktiskt inte hur man kan flyga från Sverige/Europa i tio elva timmar för att enbart bada och sola på en turistort i 14 dagar.

Flygstoppet ser vi inte som något hinder för hemkomst den 5 maj, men däremot ser läget i Bangkok inte speciellt ljust ut. PAD, de gula, har ställt ett ultimatum till regeringen att de måste lösa krisen inom sju dagar annars kommer de gula ta saken i egna händer. De hotar med att stoppa flygtrafiken, precis som för två år sen, blockera in och utfarter mm. En företrädare för armen säger att de inte kommer tveka att agera om de röda inte drar sig tillbaka. Vi får se hur det kommer arta sig. Intressant är det i allra högsta grad. I morgon tisdag kommer de röda att genomföra en jättemarsch i BKK. Vad händer då?

Jaja, en liten rapport från Flip-Flop som närmar sig slutet på sin resa. Inte många dagar kvar nu. Njut av den fantastiska bloggen så länge den varar. Något värre kommer ni aldrig mer få läsa. Så är det!

18 april, Pakse, Laos
Sitter nu på Pakse Hotel och skriver detta. Klockan är snart halv åtta på morgonen. Det var ju tänkt att vi skulle stanna ytterligare en dag på Don Khon, men så blev det inte. Vaknade tidigt i går morse med en mage som inte ville vara med ytterligare en dag till med Lao-Lao, BeerLao och mängder av god mat som kanske inte riktigt funkar med turistmage. Checkade ut och köpte båt- och bussbiljett till Pakse. Proppade i mig tre Dimor innan vi åkte. Tre mil kvar till Pakse var jag tvungen att ta en till.

Givetvis var det Mr Jaan som rattade båten till Nakasang på fastlandet. Han var med oss ända tills bussen gick och det blev faktiskt ett känslomässigt farväl. Han gillade verkligen oss och vi han. Tio dygn på Don Khon och han var väl den stora behållningen för oss.

Strax innan bussen ska gå kommer Mr Pan (ägaren till GuestHouset)från Pakse. Hustrun är kvar i Pakse och kejsarsnitt skall ske nästa torsdag. Ingreppet kommer att göras i Ubon Ratcahani i Thailand. Så är det nog, har man stålar så väljer man att åka till Thailand och dess sjukvård för bra behandling. Antar att Laos inte på långa vägar kan erbjuda den vård som de kommer att få i Thailand.

Checkade in vid tretiden på hotellet. Vid femtiden käkade vi pizza och pasta på hotellet. Sen kort promenad i staden. Rätt så öde. Det mesta var stängt p.g.a. nyåret. Nu känns väl magen helt okej, men vi får väl se när effekten av Dimoren släpper. Funderar på att ta en Sleeping Bus till Vientiane i kväll, om vi får biljetter, eller i morgon kväll. Två, tre dar i huvudstaden skulle vara helt okej. Möjligen tar den långa bussresan emot lite.

Så är det!

16 april, Don Khon, Si Pan Don, Laos
Pi Mai Lao! Mr Keefan heter numer Mr Jaan. Respekt. Mr Jaan är Shaman och har rätt att välsigna människor. Budda. I onsdags var vi på en välgörenhetsfest för en ny skolbyggnad. Inbjuden av Mr Jaan. Vi la 100 000 kip till den nya skolan. Vi skrev upp oss i en finfin bok som kommer finnas kvar som en liten minnesbok. Tror att det är andra året de har denna fest. Kul var det i alla fall.

Igår var vi på en nyårsfest som var, i god Laoitisk ordning, helt galen. Kan inte säga mer än så. Många BeerLao blev det. Efter festen surrade vi med Mr Jaan och vi blev inbjudna till en ceromoni dagen efter. Cermonin var inte en. Den var många. Eftersom Mr Jaan är Shaman så efterfrågas han runt om i gårdarna. Så det blev många Lao-Lao och många glas BeerLao innan tolv. Helt slut. Klockan är snart sex och partyt rullar på. Hallå Sonja! Vi är inte online Dags att bli online. Vi åker inte i morgon eftersom en person från fiskebyn var med på dagens cermoni och bjöd in oss till morgondagens firande i byn. Jaja, ett hårt liv är det. Den artonde åker vi till Pakse...

Okej, Vi Flipprar på. Varmt så det förslår. Då pratar vi runt 38-40 grader. Man blir helt utpumpad. Så är det. I går var vi på en liten cykeltur. Med två senaste dagarnas turistmage blev det det lite hårt. Trodde att mina sista dagar var räknande. Det svartnade för ögonen och organet som ska pumpa runt allt skit i kroppen var för ett ögonblick väldigt inaktiv. Bad Sonja att vara rädd om sig och se till hon hitta en ny fin man för att leva sitt liv med. Jaja, efter två 7up var man fit for fight igen. Man ska inte vara för snabb i tanken. Att vanlig vätskebrist kan ställa till det så! Så...

14 april, Don Khon, Si Pan Don, Laos
Så har Pi Mai Lao inletts. Tvätta och putsa Buddastatyer inleder nyåret här på ön. Sen är det väl mest party hela tiden. Kidsen har börjat sprutat vatten så smått. Vattentrycket kommer att öka under morgondagen, men för vår del spelar det ingen roll, vi är väl förberedda och härdade sen förra årets tio dagar i Luang Prabang.

Middagen oss Keefan gick bra. Lao-Lao och pilsner dracks till maten, inga mängder eftersom Keefan skulle upp och ratta båt dagen efter. Ölen stod vi för. Laotisk ”Hot Pot” a la fisk. Jäkligt gott. Keefan är gift och har tre barn. En dotter och två söner. Ingen av familjemedlemmarna fick sitta med vid ”bordet”, men däremot Keefans småtörstiga kompis skulle sitta med. Jaja, Så är det!

Vi stannar antagligen två dagar till.

13 april, Don Khon, Si Pan Don, Laos
Dagarna flipprar på. Gör inte så mycket mer än att läsa, promenixa, cykla och äta.

”Keefan” (The Boatman) möter vi ofta och han bor ca 100 meter från oss. I går delade vi på två BeerLao och vi surrade på så gott det gick med varandra. Nästan ingen engelska från ”Keefans” håll, våra fraser på Laoitiska och teckenspråk fungerar hyggligt bra.

När vi mötte honom i går så hade vi precis varit och käkat kvällsmat och det blev ”Sabaadi” fram och tillbaka några gånger. Sen pekade jag på stället där vi hade käkat och strök mig över magen satmtidigt som jag sa ”im, im” och det betyder (tror jag) ungefär mätt, mätt. Det tyckte han var vansinnigt kul. Slutade med att vi ska äta middag hos honom i kväll vid sjutiden. Jaja, de två ölen avslutades med att ”Keefan” säger ”booking, booking” och vill att vi ska gå hem till honom. Visst inga problem, det fixar vi. Lite förundrade över vad vi ska boka? Han plockar fram ett porträtt på, som han säger, buddha och det kan mycket väl vara så. Sen pekar han i riktning mot templet som ligger ca 800 meter hemifrån honom. Säger en hel del saker på Laoitiska och det är möjligen så att han har varit munk tidigare. Sen knyter han färgband runt våra handleder och så mässar han samtidigt. Känns stort. Det är inte de vanliga vita banden som knyts under nyårsfirandet. Jag fick tre band, två rödbruna och ett orangt. S fick två band, ett rödbrunt och ett gult. Måste försöka få information om det. Träffade en journalist från Vientianne häromdagen och vi brukar ”Sabadiia” till varandra och han kan möjligen förklara banden.

Det som oroar lite inför kvällen att jag har fått en smula turistmage. S mår bra.

Paret Pan har inte dykt upp ännu och det är svårt att få information om hur läget är. Vi har ju i för sig bara frågat om det har blivit någon baby ännu. Nej, är svaret.

Vi blir ju kvar här över nyåret. Så möjligen åker vi till Pakse 17 april och där tar vi vidare beslut. Visat till Laos går ut 25 april. Tidigast 21 april kan vi åka in i Thailand igen.

Så är det!