Vi ser och känner Laos, vi kan till och med peta på landet...

Så är det!!

Två damer i Mukdahan, den ene grillade vår Khay yang och den andre köpte Som Tam åt oss och sen fick vi äta maten vid hennes nudelstånd. Så är det!

Sitter på ett café som heter "good mook" i centrala Mukdaharn. Lägger upp lite bilder för det vet man ju inte när man får nästa gång. Tågresan och bussresan. Så är det.

Mukdahan 25 mars (I skrivande stund).
Vi får se när vi lägger upp detta. Bor på ett ställe som heter Submukda Grand hotel. Ska ha Wi-fi i lobbyn, men funkar inte. Har försökt styra upp det, men har gått bet på det den uppgiften. Kollade runt i stan, men väldigt få ställen med Wi-fi. Något hotell har det, men inte alla. De stora och dyra har ingen internet alls?

Åkte i går (24 mars) från BKK och Tavee vid 18.30 till Hulapolong? (tågstaionen i BKK). Tog ca 40 minuter. Normalt en färd på tio minuter. Avstängt och köer överallt. De röda ökar trycket , polisen och armèn snävar åt och förbereder möjligen för en motattack. Taxichaffisen var röd. Vevade ner rutan någon gång och pratade med soldaterna eller möjligen häcklade dem. Stundtals lite skrämmande och märklig situation eftersom soldaterna inte rörde en min.

Inte alls uppdaterad för tillfället.

Framme vid tågstationen i god tid eftersom vi började taxiresan tidigt, med tanke på demonstrationerna. Checkade vilken plattform vi skulle åka från. Tåget kom in tidigt. Vi insttallerar oss på en gång, men vi hade beställt 1-klass och egen kuppe. Inte blev det så, men en schysst andraklass sovvagn. Uppe och nere bädd. Bred och fin där nere och något tajtare där uppe. Inga problem sa konduktören och skrev några krumelurer på biljetterna och sa att det bara var att gå till ”office” när vi kommer till Ubon Ratachani. Visst, vi fick över halva beloppet tillbaka från våra köpta 1-klassbiljetter. Bra som det blev. Hotellet vi bor i kostar 400 Bth per natt och är kanon förutom det här med Wi-fi.

Första dagen i Mukdahan har bjudit på några överraskningar. För det första, efter att ha varit en vecka i Bkk där det funkar utmärkt med vår krassliga engelska och sen en vecka i Hua Hin där de flesta på något sätt kan kommunicera på både engelska och svenska. Framförallt skräddarna är ”fantastiska” på Svenska. Sen alla svenskar i omlopp. Vid ankomst till Mukdahan så är det nästan ingen som pratar engelska. Alla kommunicerar på Thai eller Lao. Kul, men lite knepigt i början, men eftersom funkar det som vanligt.

En annan sak är att det inte är alldeles lätt att hitta restuaranger på en gång. Matstånd finns i överflöd vid sk nattmarknaden och dagmarknaden, men nästan ingen har plåtbord och plaststolar att sitta vid. Kladdigt och småjobbigt att äta ur plastpåsar utan bestick eller andra hjälpmedel hela tiden. Har givetvis fått i oss en del mat. Började med Khay yang, sticky rice och Som Tam till lunch. Fick sitta ner hos en trevlig nudelsoppstant efter att köpt maten i tre olika matstånd (inkluderat vatten).

Sen blev det hotellet för att sova eftermiddag. Staden påminner om Nong Khai (gränsstad till Vientioane), men saknar västerländsk turism i någon större skala. Enligt Lonely Planet ska läget vara ”bättre” i Savanaketh, med tanke på boende. Där finns mer av Guest House liknade boende. Har inte stött på något Guest House här i M. Märkligt om det blir så att vi lägger upp nästa inlägg från Laos. Tror inte det, fixar det under fredagen. Middag har vi också käkat, Laotiska korvar och deep fried chicken med sticky rice. Helt okej! Västelänningar har vi sett högst tre-fyra stycken under vår dag här. Tror att de flesta åker direkt över till Laos. De flesta som kommer via Ubon R. åker in via Pakse i södra Laos.

I alla fall känns det att vi är i Isaan och känner doften av Laos (vi kan nästan peta eller åtminstone peka på Laos). Vi känner att lite av veckan i Hua Hin blev lite för mycket turister och turistande för vår del. Nu känner vi att det har startat på riktigt. Det hugger som till i hjärttraken av glädje och stolthet att vi gör detta.

Nordöstra Thailand lider av hård torka för tillfället. Det har inte regnat på evigheter och regeringen med premiärministern Abishit i spetsen har varit på besök här och sagt att man ska ta tag i saken. Jaja, passar lägligt med tanke på Rallyt och att Nordöstra Thailand är rött.

Känns märkligt att komma fram och sen kasta sig in i duschen för att skölja av sig resdammet i detta läge. För mellan Ubon R och MK dammade det ruggigt. Åkte non air condition buss som innebär öppna fönster och dörrar hela tiden. Vägarna är hur bra som helst. Breda och fina, men det blåser fruktansvärt här och som vi har förstått det beror det på vädret i Vietnam, har det varit något speciellt där tro? Lom lom säger man här nar man frågar. Kvällen är riktigt kylslagen och AC på rummet känns just nu märkligt.

Morgondagen då? Hämta tvätt, fixa internet, hämta ut lite mer stålar så att vi klarar oss i Laos. Blir nog överresa till Laos på lördag. Sååå ärr deeee!!

Tillbaka i staden, dock bara för en dag. Vi åkte från Hua vid sextiden i morse. Tanken var Bangkoktåget, men det var försenat. Minivan till Victory Monument. 185 Bth per/person. Helt okej. Däremot visades det sig vara omöjligt att ta sig därifrån med taxi till Thewet. Alla ruskade på huvudet och skrattade. Vi övervägde att ta Sky Train till Taskin och sen Expressboat, men fan 1,5 timme på detta ressätt. Victory Monument ligger inte alls långt från Thewet och Tavee Guesthouse, men man går inte gärna med packning. Efter en stund fick vi en taxisnubbe att köra och han skulle ha 150 Bth i stället för Taximeter. Vill gärna inte gå med dessa körningar, men fick bli så denna gång. Men sicken lurare vi fick tag på. Han visste att alla vägar till Thewet var avstängda och det slutade med att vi fick gå den sista kilometern i 35 grader och med rygga. Hans körning var över på fem minuter. Jävligt lättförtjanta pengar på dumdumskallar. Vi gick rakt igenom avspärrningarna, nerför Phitsanalouk road och en sak är ju helt klar och det är att man nu rustar för hårdare tag. Nu finns militären med i bilden. Så här såg det inte ut när vi lämnade BKK för en vecka sen. Okej, några snapshots blev det, men inga höjdare.

Nu skriver Bangkok post att den enda lösningen kan vara att lösa upp regeringen och försöka få till en samlingsregering. Antagligen det vettigaste i det här läget.

Endast en dag i staden. Vi har ändå hyrt in oss i ett rum på Tavee. Natttåg till Ubon Ratcahani med avgång 20.30 ikväll (tydligen inga problem att ta taxi till järnvägsstationen). Framme 07.45 och därefter buss till Mukdahan i nordöstra Thailand. Alldeles vid gränsen till Laos och Savanaketh som blir vårt nästa mål. Vi kommer att stanna några dagar i Mukdahan innan vi kliver över gränsen. Så är det!!

Okej, här i Hua Hun har det varit Worl Cup i Kiteboarding. Kollade en del på racen, men blev inte någon hit för oss. Idag första dagen efter WC, då ger sig proffsen ut och visar upp sig. Så snyggt och bra. Min fotofilosofi bygger på närkontakt med människor. Åker med ett 24 - 70 och en 50 mm som reserv. Blir inte bilderna bra så handlar det om ett taskigt socialt arbete från min sida. Därför blir det oftast väldigt få bra bilder. Bloggen i sig bygger inte på något urval. Sen vid hemkomst gallras det stenhårt. En del av bilderna på bloggen kommer nog aldrig mer visas. Så är det. Okej, att fota Kiteboardning kräver sitt feta långa objektiv. Med min tanke om foto så måste jag försöka komma närmare objekten. Hur då? Kliver ut i vatnet tills vågorna sköljer över min feta mage. Vinkar till åkarna att de ska försöka göra tricksen närmare mig. Jag tror att de förstår eftersom fler och fler glider närmare mig. Okej, får inga kanonbilder, men ändå nöjd.


Kiteboarding är en väldig positiv utveckling. Himlen är finfin med alla dessa skärmar. Inga Jetskies, inga bananastubes med olijga feta västerlänningar. Så fint. Kiteboarding är verkligen ett grönt alternativ. Kommer ni håg och känner ni till Ski-bumsen som åkte till Alperna för att under vinterhalvåret glida nerför backarna och fräsa upp snöpuder...Här kommer den nya generationens skibums,


Två dagar kvar i Hua Hin. Sen Laos. Efter Laos, om tid och möjlighet finns åker vi tillbaka HH. Måste testa Kiteboarding.

Familjen 100 Bath serverar stora portioner och rackarns god mat. Just nu är det "Fried rice with garlic" som är favoriten. Till det köpes vad som önskas. Idag Squid with creamy red curry. Gottigott och starkt. Frågade Coach 100 bath var man kan käka bra Isaan i Hua Hin? Svaret var enkelt och rakt, hos oss!. Okidoki, han hämtar en specialmeny, troligtvis anpassad för thais och faranger som kan sitt Thailändska käk. The best i n Hua Hin! Okej, vi testar i morgon.

Så är det, de flesta som arbetar på dessa turistorter kommer från norra thailand, nordöstra thailand och ibland från Burma eller Laos (väldigt ofta). Hmonger som oftast förpassas till sina "hembygder" efter att ha försökt skaffat sig en framtid i det gyllene landet Thailand.

Vet att en del betraktare/bloggare menar att thailand är en demokrati därför de röda kan öppet demonstrera samt "bete sig väldigt illa som de lantisar de är". Jag säger och menar att Thailand idag är en väldigt slipad militärdiktatur. Subtilt, snyggt. Turister och en del andra märkliga element får härja fritt. För obekvämt, kalla in armen. Gula körde en kampanj för några år sen då flygplatsen ockuperades och militären vinkade glatt till media. Hade Red-shirts gjort samma sak har vi idag pratat om rena avrättningar. Jag spyr över en del västerlänningars inställning. Thailand är snudd på lika som Burma, eller om vi förflyttar oss 35 år tillbaka i tiden när Franco härjade som värst i Spanien. Svenskar åkte ditt, solade fettet (Hasse Eriksson, en klassiker och en skam för svensk arbetarrörelse).

Så är det!

Bloggar och floppar på. Familjen 100 Bath ger sig inte, visar hur service ska gå till. Nya parasoll hackas ner så fort den minsta solglimt dyker upp på bädden. Vi mår rätt ok, eller så är det Sonja som mår topptopp, och bloggare Perra mindre ok. Därför helt ok.

Herregud, vad har S tagit? Vad gör P in The Jungle? Vem vet?

Vi stannar i Hua Hin till sen tisdagskväll. Tar morgontåg till BKk. Onsdagkväll tar vi nattåg till Ubon Ratcahani och sen buss till Mukhadan. Sen blir det Savanakaneth och Laos. Några dagar efter tidsschemat, S säger att det är okej om vi skippar bad i slutet av resan! Herregud vad har hon tagit?

Så är det..

Team Flip-Flop flipprar på. Inte så mycket att rapportera. Vi svennar oss på stranden, vräker i oss BananaShakes och en del andra drycker. Mitt i svenskkolonin. Ett stort inslag på denna del av Hua Hin stranden. Idag kom det en vänlig rödhårig, småfet, skåning eller dalmas, kan inte längre höra skillnad på dessa fruktansvärt fula dialekter. Varför finns de? Hörde att du var svensk, vill du läsa Aftonbladet (viftandes med ett alldeles nykopierat nummer av AF)? Svarade att det sista jag skulle sakna från det sk hemlandet var ett Aftonblad och rödhåriga tråkiga sk svenskar. Sen var det kört, alla pekade och kommentarade oss. Skiter väl vi i.

Sonja, vill du ha en BananaShake till? Okej, En Shake och en stor Chang.....

Så går det till i Thailändska sverige, men jag gillar staden och människorna. Allt är egentligen bättre än alla fruktansvärda badöar där de sk backpackersn håller till. I hippieklädsel och tatueringar dricker de bucks och skryter om alla märkliga äventyr de har varit med om. Vang Vienge i Laos är ett sådant ställe. Där tubar man nerför Mekong påtända och halvnakna, ibland helnakna, sen åker de fina äventyrliga svenskarna hem till glada Sverige och påstår sig ha varit i Laos. Okej, hårddrar det lite. Börjar ändå få lite koll på företelsen efter tre omgångar i Laos och ett antal år i Thailand.

Det här med att ha åsikt om de röda och gula är också en väldigt känslig fråga. Speciellt för svenskar boendes i Thailand och framförallt i BKK. I Hua Hin vet de knappt om att de rödas framfart. En liten, från vår sida, rättelse. Vi stödjer inte Taskin som person, men ändå är han den ände som hittills har uppmärksammat de fattigas problem i Thailand med bylån och försök till en allmän sjukförsäkring. Nuvarande regering är tillsatt av militären efter en militärkupp. Där går gränsen. Det är där alla BKK-svenskar går in och stödjer skiten. Inte alla kanske, men fan vad pinsamt. Köpa röster är ju anklagelsen gentemot Taskin, men det är nog mer regel än undantag i Thailändsk politik. Finns tydligen en forskare på Uppsalas ärorika (jaja) universitet som har forskat i detta. Orkar inte leta efter info om detta. Kanske återkommer. Skitsamma, läser en jäkla massa bloggar om situationen i BKK och Thailand av svenskar boendes i BKk och landet. Nog om detta nu. Okej, en sak till är att vi känner oss mer bekväma med människor som är de sk röda. Tror att det har med ens egna rötter att göra....Så är det!!

Strandlivet är ju också en fascinerande upplevelse. Där vi vräker oss i skuggan av tre eller fyra parasoll härskar familjen 100BTH. Allting kostar nästan 100 BTH. Snälla och servicemindade. 100 BTh för två solstolar och minst två parsoll. 100 Bth för en large Chang. I anslutning till solhänget finns bar och kök. Bra mat och tyvärr serveras det för stora portioner. Allt kostar nästan 100 Bt. Familjen 100 Bth vet hur en murslev ska hanteras. Så imponerad. Företagssamhet på högsta nivå.

Så är det!!!!

No justice, No Peace....Truth Today....Så är det!

Ser Red-shirts i direktsändning från BKK, varför är vi inte där? Hoppas rallyt pågår tills vi åker upp igen. Knepigt, men jag saknar det så ända in.......Så är det...

Torsdag 18 mars. Vi är nu i Hua Hin. Blir som det blir. Vi kom i går kväll och installerade oss på ett helt okej rum för 1200 Bth. Problem med Wi-fi i början, men nu har jag även styrt upp den verksamheten. Vi tog en sen kvällspromenad och det verkar vara sig likt sen vi var här sist. Inslaget av svenskar på denna ort är helt makalöst, men det står vi ut med. Klockan är snart 12 och snart blir det stranden för någon timme eller så. Bäst att ta det lugnt med det vita skinnet och den starka solen. Team Flip-Flop trampar på....Så är det!

Vi går ut vid sjutiden, Upp efter Siri Aytuhaya road, första vägspärren kommer vi igenom, men när vi når nästa så är det kört. Går höger mot Pithsanlouk och sen är det okej. Vi kommer in på Rachademoen och går hela vägen ner mot Sanam Luang. Passerar main stage. Tungt, märklig stämmning, talen som hålls är suggestiva och antagligen väldigt eldande. Ser ett fantastiskt framträdande av en något äldre man som avslutar med sång och hyfstat tung komp till det.

No Justice No Peace.......

Hur blir det i morgon...vi måste omförhandla...

Helt plötsligt börjar S titta på och förhandla om något tygelände, var tog uppdrag fred i vägen (sorry Bildt, din grej)? Vi säger väl uppdrag demokrati då. No Justice No Peace!!

Så är det, folkfest, party, dans, glädje mm...Svårt att förstå allt men...

Vi köper våra korvar, dyker in på 7/11 för ett pilsnerköp, no no...säljer inga pilsner under rallyt. Helt okej. Direkt utanför sitter en man vid en blå, jäkligt stor islåda och jag lyser antagligen pilsner, så tre Leo i ett brunt kuvert i en svart plastpåse för 100 Bth är väl helt okej. Vi går fem meter därifrån och tuggar i oss våra korvar som sköljes ner med våra svartköpta Leo..... Runt om sitter man och mumsar på alla goda saker som finns i landet. Wiskhey står öppet på borden. 101 pipers, you now!!!