23 april 2009, Vientiane, Laos.
Varmt i huvudstaden (ca 38 grader). Kvällen innan vi lämnade Phonsavan, 21 april, var kylig. Nu pratar vi om grader under 20 strecket, om nu 17– 18 grader är under eller över? Skönt, men också lite ovant. Phonsavan är ju i och för sig en platå. Runt 1200 meter över havet. Vi flög från phonsavan igår, 22 april, och det var i stort sett upp i luften och ner på en gång. Trettio minuter. Skönt! Med bussen hade det tagit någonstans mellan 10 och 12 timmar. Flyget kostade oss ca 1150 skr. Kändes säkert och trevligt. Litar nu mera på statsägda kommunistiska flygbolag. Rent och fint och piloten såg nykter ut.

Phonsavan har satt sig i huvudet. Framförallt hur människor i över 35 årstid har levt med oexploderade bomber i området. Bomber exploderar fortfarande när människor och (idag)framförallt djur trampar på dem i olika områden. MAG (http://www.maginternational.org/) började 1994 att desemera bomber i Laos. Från 1994 har man gått från ca 1000 dödsfall (människor) om året till förra årets ca 35 döda. Många fler skadas varje år. I morgon ska vi till ett rehabcenter för skadade av oexploderade bomber och se hur man arbetar med dem.
I dag har vi gjort en riktigt lång stadspromenad runt om i Vientiane. Vi blev rätt så förrvirrade efter ett tag och jag (Perra) får väl erkänna att jag helt och hållet tappade all orienteringsförmåga och var rätt så envis mot S när hon sa att vi måste gå att andra hållet. Jag har ju en stark vilja, men erkänner mer än gärna när jag inser att jag har fel och fel hade jag ju.....!!

Vi gillar Vientiane. Märklig huvudstad. På lördag tar vi nattåg till BKK. Hämtar upp blixten på canonCenter, MBK. Sen då? Så är det?