Vi tar det lugnt och promenixar i den lilla staden (som inte alls är så stor). En del marknader finns det, både av den större och mindre varianten. Den här är en mix av busstorg och marknad.
Har man sett delfinerna och kört en tur runt om på landsbygden så drar nog de flesta härifrån.
En del västerlänningar blir säkert kvar här i veckor och en del blir kvar för alltid. Finns en del schyssta barer att tillbringa sina dagar på. Om man nu är intresserad av sånt. Och det är man ju!
Vill man veta mer vad som händer runt om i Kratie kan man alltid fråga någon av de alla som arbetar med bistånd och utvecklingsfrågor här i Kratie. Det gjorde vi!
Hamnade på ett träningscentrum för tjejer utifrån byarna. Tanken är att de ska lära sig ett yrke av något slag eller starta egen verksamhet. En stor del av verksamheten är inriktad på sömnad och det får mig åtminstone att rygga tillbaka något. Det beror på att stora västerländska klädesmärken har investerat jäkligt mycket pengar i fabriker runt om i Kambodja och framförallt i närheten av Phnom Pehn. Arbetsförhållanden på dessa fabriker är ju enligt många under all kritik. H&M har ju fått sina varma för sitt intresse i landet.
I alla fall så stannar tjejerna i sex månader på träningscentrumet. Under den tiden är man elev. Därefter placeras man ut som lärling på någon sorts verksamhet.
En symaskin på träningscentrumet. Kanske inte den mest högpresterande moderna maskinen som västerländska unga människor skulle välja.
En av verksamheterna som en del hamnar på är industrier som tillverkar den klassiska kraman. Kambodjascarfen.
Som är en storsäljare pga av det är en konsumtionsvara. Används till allt.
Så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar