Vi överlevde Songkran, för min del var det kanske med det berömda hårstrået. Efter en trippelpiruett och en dubbel baklängesvolt så landade jag med det lilla jag har i huvudet på en rundad betongavsats. Avsvimmad i någon minut. Sen var firandet över för min del. Delar av huvudet formaterades om och blev som små golfbollar här och där. Detta var i söndags. Snart en vecka sen. Nu är allt som det ska vara. Tror jag i alla fall. Vissa delar ömmar fortfarande. I alla fall sa vi tack och adjö till den sista dagens firande. Vi beslutade att ligga lågt några dagar för att i onsdags åka till Hua Hin (med dess sjukvård och närhet till BKK).

Bokade tre nätter på det berömda Hilton Resort Spa i Hua Hin. Kostade en jävla massa pengar och mer överprisat har jag aldrig i mitt liv varit med om. En fruktansvärd upplevelse var det i alla fall. Nu vet vi och aldrig mer något liknande. Sjukligt stor frukostbuffe med ett tiotal olika vidrigt stora matstationer. Bröd, ägg, sopp, indiskt, tårt och bull, sallad osv...Överallt stod personal och bockade och bugade samtidigt som de penetrerade rummen när man var ute. Vem fan vill att någon ska bädda upp åt en innan man går och knyter sig. En sjuk värld vi lever i.

Nu har vi flyttat ca två kilometer söderut till mer kända trakter. Här styr och ställer familjen 100 Bath. En trevlig liten del av Hua Hin stranden. En av de gamla kämparna från 2010 hoppar nu på tre ben. Fortfarande lika glad som då. Jag lovar, att när Sonja kallade på honom så var det med ett igenkännade som han studsade fram till henne. Sen krafsade han en liten grop i sanden och stannade hos oss.

Hua Hin är inte den bara den västerländska turistort som man kan tro. Även ett populärt ställe för Thais. När det börjar mörkas så kommer de ner på stranden. Käkar, badar och bara umgås med varandra.