Koh Mak 23 mars 2009
Mobilen väcker oss 06.30. Snoozar ett tag. Upp och fixa till sig. Inser att denna dag blir tungt varm. Vi delar på en liter vatten och sprintar upp till ceremonin, som börjar med 40 minuters reciterande från åtta munkar. Ljudanläggningen är tung. Det mässas fram och tillbaka och samtidigt som solen, för första gången på en vecka, öser på bjuds det på isvatten och Cola. Alla gästerna dyker upp med rosa kuvert som lämnas till värdinnan för kalaset, ”Aimmys”, och det börjar gå upp för oss att vi borde haft med oss något. Antingen ett kuvert med pengar eller någon annan sorts gåva. Därefter får vi en varsin skål med ris som ska fördelas till munkarna. Vi går, bokstavligen, på knäna i femton minuter och delar ut vårt ris till munkarna. Munkarna mässar och drar någon sorts bomullstråd mellan sig. Ett tungt ögonblick. Får en sån respekt för allt detta, samtidigt som thais ser det mer som ett party som precis har börjat. Så glad!

Vi gör ordning ett kuvert med en 500 Bth sedel i. Snålt eller inte? Lämnas över. Samtidigt stängs den lilla gatan av. Ett karnevalståg närmar sig. Stojigt värre. Klockan är ca 09.15. Samtidigt börjar changburkar vina över våra huvuden. Tur att man är hyfsat bra på lyra. Karnevalståget är, som vi tror, släktingar från snubbens sida som har gåvor med sig. Om man inte har gåvor med sig så får man inte passera bältet som hålls upp som en Check point. Ett spel för galleriet. De yngre männen i tåget har inget med sig och förpassas till någon sorts skamvrå. Allt är helt makalös galet. Sen är det buffé och inte dålig på något sätt. Brudparet sitter uppstaplade på kuddar där vi alla gäster knyter vänskapsband och lycka dem till genom att knyta vita bomullstrådar runt deras handleder. Ännu mera pilsner kastas som handgranater. Jag fångar två på en gång. Äter den goda maten. Klockan är nu ca 10.30. Surrar ett tag med några lokala halvhippisar. Partyt börjar åter igen 19.00. Perra på Karaoke?

Ner till bungalowen. Vi beställer kaffe, kaffet är skitgott. Dricker en Singha. Pratar med en av de anställda där vi bor. Träffade honom igår (söndagsmorse) då han hade en rejäl hanghover. Då drack han en Leo och jag vatten. Påminde honom om detta och han flinade lite skamset. Där var den isen bruten. Sen började vi prata musik. Jag nämner Carabao och att jag har ett gäng cds hemma i Sverige med dem. Han visar sin nyligen inköpta Cd-box med dem. Nio plattor med en rackarns snygg book-let till. Jaja, nu är klockan 13.45 lokal tid. Dags att sova en stund. Vid sjutiden kör vi igång igen. Så är det!

Klockan är nu fem och vi har badat, sovit, ätit curry och sovit lite till. Varmt som tusan nu. Snart dags för en dusch, en pilsner (kall) och vidare till fortsättningen av bröllopsfesten. Skriver detta utan att veta när det kommer publiceras på Flip-Flop. Kanske aldrig? Snart måste jag sprinta iväg för ett pilsnerinköp, 50 meter upp från hyddan, korsa vägen två gånger (2x3 meter) och tillbaka ner till hyddan. Tuff strapats!