Det tärde...nu rehab

Sju dagar på Don Khone, i går resa till Pakse. Nu rehab. Söndag flyg till Bangkok. 

Så är det! 

Don Khone, Laos 11 april

Phnom Pehn, Strung Teng och Don Khone, Laos. Blev betydligt jobbigare eller mer utdraget än vad vi hade tänkt oss. Skitsamma, det är sydostasien och Kambodja och framförallt gäller det att gilla läget. Annars kan det gå riktigt illa som en del fick känna på vid gränsen. Losa mycket stålar och få på näbben, ja de kom billigt undan. Backpackersidioter som ska mopsa upp sig. Usch!

Nu är vi på Don Khone och allt är nästan som det har varit. Mr Jaan kör stubbat. Skitvarmt igår och storm natten som var. 

Kidsen ökar tempot. Tuppfäkningar och puder. En vinner och en förlorar. Vinnande tupp går vidare till nästa fight. Precis som det ska vara. Fjorton april startar nyåret formellt, men jag tror att i morgon lördag så är det full fart. Det kommer att tära, men som sagt var det gäller att gilla läget.

Så är det....

Bokor Hill, Kampot province, 6 april

Kampot, 5 april

Det börjar närma sig. Lao! På måndag blir det bussresa till Phnom Phen och två dygn där. Tidigt på onsdag, tolv timmar med buss mot Stung Treng och Si Pan Don. Jösses, det ser vi fram emot. 

Kampot med omgivningar är helt okej. Många Pot-Pat (expat) här. Var och varannan bar/GH/resturant drivs av västerläningar. Det bästa är att man skyr hippies här som pesten. Både övervintrade och låtsashippies. Gillart stenhårt. Backpackers hånas rätt hårt också, framförallt när de klagar på en dollar hit och dit och väljer att gå med stor fet ryggsäck på ryggen och nästan en lika stor på magen i stället för att pröjsa för en skön ride med Motobike eller Tuk-Tuk. Sen sitter de på barerna och käkar grönt och dricker svindyr pilsner och skryter om sina sk äventyr...

Så är det! 

Kampot 4 april 2014

Poker i Ortes Village

Kväll i Ortes Village, spelar poker eller vad det nu är. Vinner en dollar förlorar några få. Jobbigt att alltid vara en loser, men efter snart 57 år så är man ju härdad. Glada människor som vill ha respons, åk till Sihanoukville och Ortes, men i stället för att bo på beachen, bo i byn.

Lördag eller söndag mot Kep...

Så är det...

Tuk-Tuk Party, Ortes I

Sihanoukville, Ortres Beach II

Man ska aldrig säga aldrig, eller det kanske jag inte eller sa? Ja, nu är vi alla fall på beachen igen. Ytterligare en kompromiss. Och horisonten lutar betänkligt, lite oroad faktiskt. Lugnt och fint är det här. Kul att få se en sådan relativt orörd och icke sönderbyggd strand igen. Säkert tjugo år sen, men exploateringen har så smått börjat. Om ett år kommer hotell med pooler dominera stranden. Inga kreatur kommer att få vandra sin dagliga förflyttning via stranden. 

Så är det! 

Phnom Phen, det finns så mycket elände här. Människor som far illa och utnyttjas av de som har de något bättre och i sin tur utnyttjas av andra som har det något bättre osv. Var kedjan avslutas är svårt att säga, men den går säkert väldigt långt upp i samhällsklasserna. Ser medelålderskvinnorna som tigger med uppenbart nerdrogade 3-4 åringar i sina famnar. De är antagligen inte heller barnens riktiga mammor. Småkidsen som drar fram på gatorna och säljer osv. Det är en tuff och vidrig verklighet. 

Men det finns också en fantastisk glädje i PP. Det är ändå det som man tar till sig....

I övrigt är jag så trött på bloggen så detta kan säkert vara det sista inlägget för denna resa. Vi får se hur det blir. Lägger troligtvis även ner Facebookandet inom kort.